Vaccineringen

Tokförkyld med rinnande näsa trippade jag ,Peter och ögonstenarna ner till distriktsköterskan, Killarna skulle få Första sprutan!
Vem var mest nervös?...Ja, eftersom pojkarna än inte visat på några tendenser på att ligga långt över deras utveckling-lär de ju knappast vetat om att vi skulle gå ner och sticka hål på höger lår!
Ögonstenarna fullkomligt älskade den roliga färglada mobilen,som hängde bredvid vågen,
de flirtade hej vilt med sköterskan...kan de ha fått de från far sin tro?? de kvittrade ikapp och visade sig från sin allra bästa sida, mamma var mäkta stolt!
Vi vägde och mätte, Bastian den "lilla klumpen" har gått upp 1 kg på en månad.
Han är nu 58,5 cm
Väger 5880 gr
Milo ligger fortfarande 1/2 kg efter Bastian.
Han är 57 cm
Väger:5380 gr
Bastian är nu som andra 3 månaders(vad gäller alla dessa kurvor, ni vet "medel-Svensson-kurvan), Milo något mindre, men kurvan pekar mer uppåt så han håller väl på att äta upp sig till att bli en "medel-Svensson han med.
Att få självaste sprutan gick faktiskt jättebra, de pep till lite... iallafall Milo, Bastian har än lite högre stämma, men den slutade snabbt att ljuda, och de somnade på studs när vi klätt på dem kläderna och lagt dem i vagnen,
det var ju faktiskt mitt i deras lunch-lur, mamma stolt igen!
Killarna sov sedan 3 timmar till, men efter det hamnade tydligen gnällbältet här..!,
i vårt vardagsrum, skitskumt!!
Jo, klart vi visste att de kunde bli så...så självklart hade jag det i åtanke,
men när man sitter där med två småkillar som piper vad jag än gör-inget passade, inte på dynan på golvet inte babygymet, inte babysittern,inte fotöljen,ny blöja, mat,
jo, till och med barnsånger sjöng jag, med lite hjälp från en skiva vi köpte i dag, Nada, endast korta stunder i min famn, men när jag väl fått den ena lugn och jag tyckte att "ja , de här funkade ju trots allt"
Jag passade imellanåt på att slita med mig en bit toapapper så att jag kunde snyta min rinnande näsa, vips så gjorde de fasansfulla ljudet av att snyta sig att båda ryckte till, spottade ut napparna och så var de igång igen med gnället.
Att försöka smyga ner den man satt med som senare lugnat sig utan att han speedade upp sig igen, var ju lika troligt som att de skulle vara snö på julafton.
Summan av allt detta var ett varvande av inte längre lika glimmande ögonstenar i min famn,
i några timmar tills jag ringde ner till Peter i studion, för att faktiskt be honom om lite assistans, då hade han precis avslutat och var på väg upp.
Jag ställde mig och gjorde middag medan Peter showade för dem, ett eget litet nummer kan man säga..skitkul att se faktiskt!
Peter, du är ju artist ju!
De har nu fått sitt kvällsmål och somnade som två glimmande ögonstenar igen, underbart att vi har sådana fina pojkar som somnar i sängen på studs, utan krångel!
Natten som var sov de jättebra, från kl 21.30-03.45 = 6 h 15 minuter i sträck! matade och de sov fram till 07.00, matade igen, men efter de tyckte båda att de nog var dags att starta en ny dag, så vi gjorde morgon då.
Har mindre förväntningar om den kommande natten, då de ätit långt ifrån vad de brukar, samt vaccineringen som verkar ha tagit på dem, men men vad är lite gnäll en eftermiddag och kväll, de brukar ju inte vara så annars.
Lika bra att nu hoppa i bingen och försöka få lite skönhetssömn om natten blir låååång.
Hej hej!