Längden är....

Då har vi varit hos barnmorskan och vägt och mätt på alla håll och kanter, så här såg det ut nu vid 9 månaders ålder:
Bastian: Vikt:8840 gr, längd: 72 cm
Milo: Vikt:8350 gr, längd:70,5 cm
Båda killarna har endast gått upp 1,3 kg på dryga 3 månader!
Men det var tydligen inte konstigt då de gått från liggande som små sillar till springa-med gåvagn-stadiet.
Det går åt energi då.
Vid nästa tillfälle, alltså vid 10-månaders servicen, ska följande bockas av:

1)Hör mitt barn?
”Det vet i sjutton, det beror väl på om han vill och jag säger något kul.”
2)Hör han från vilket håll ljudet kommer ifrån?
”Se svar 1”
3) Förstår barnet ordet mamma och pappa?
”Måste genast träna på det nu, så att de inte får för sig att mitt barn är sent i utvecklingen på något vis”
4)Börjar barnets joller likna tal?
”som förälder hör man ju självklara ord som skulle kunna få vilken ”språka på Serbokratiska-anställd att bli så avundsjuk”
5)Tittar och ler barnet mot mig?
”Ja” för jag ser ganska kul ut klockan 05.00 på morgonen”
6)Tröstas ditt barn av att du håller de intill dig?
” ja….men det vet i sjutton om jag inte har samma status som nappen?”
7)Har mitt barn haft öroninflammation eller andra problem med öronen?
” De tycker att de är den absolut roligaste kroppsdelen näst efter snoppen så de petar och rycker i öronen ofta. Är det ett öronproblem?”
8) Om ja, när?
”När blöjan är på och snoppen är otillgänglig.

Okidoki, nu måste vi börja med liten utvecklingsskola här hemma..
Vilken sjuk liten ”stresstomte” som uppdagades i min hjärna.
Tänk när 1 eller 2 årskontrollen kommer och de ska kunna rita en noshörning med vänsterhanden, eller kunna skriva en liten 10 sidig uppsats.
Jag försöker trycka undan den lilla stresstomten, för jag älskar ju naturligtvis mina barn utan en noshörningsteckning eller uppsats!
Men visst finns tanken där…
Vad säger de om de inte går igenom alla kunna-göra-kontroller?
Näpp, nu ska jag stressa upp mig över träningen ikväll, och när jag ändå håller på
tar jag julen också.
Hej på en stund!