Egentligen känner jag bara för att krypa ner under täcket och vakna upp om en vecka eller något. Nu är det så mycket tragiska saker som haglar ner över min kära släkt, framförallt min älskade faster och gudmor, Nu får det fan i mig vara nog!
De som lyser upp min tillvaro i allt detta är ju Peter och småkornen, Peter uppskattar dock inte panelgardinens användningsområde lika mycket som Bastian gör, Älskade unge!
Hoppas jag kan glädja någon!
2 kommentarer:
Jag har ju skrivit det förut men det skadar inte att upprepa det! Vilka söta små charmtroll du har!
Tänk att så lite kan roa en bebis så ofantligt mycket!
Inte roligt med tråkigheter men tydlligen kommer sådant gärna tätt efter varandra. Jag kan bara prata för mig själv men jag var på två begravningar förra året, varav den ena var min far (som jag skrev i ett tidigare inlägg). Men det är ju också en del av livet. Det är sådant som får en att uppskatta så mycket annat. Som du själv skrev: din man och dina söta små busfrön!
Kramar till dig!
/Vikkan
trist med din faster, igen. vad det än är. styrkekramis!!!
Skicka en kommentar