Tufft nu..

Pojkarna har utvecklat ett humör som enkelt skulle förklaras med "jag skriker-så-jag-skakar-i-frustration-när saker-går-emot"
Jag blir rädd. Jag vet inte själv hur jag ska hantera det. Ska jag låta dem vara?
Blåser stormen över?
Ger jag efter, vilket kanske är bland det dummaste man kan göra, så lär vi ju stå där och curla, det vill jag inte.
I en situation som denna tex,jag fyller upp nappflaskorna med lite juice(De är som galna i det)när det inte går tillräckligt fort, sätter de igång och gråter, skriker och de ökar bara i volym och i frustration.
Jag vill själv vänta med att ge dom drickan när de är tysta(för att inte "belöna" eller "tysta" med själva drickan.
Jag vill ju att de ska förstå att det inte är någon mening med skriket och paniket, att det inte lönar sig.
Tro mig, jag har försökt att lugna dem, men utan framgång.
Har jag för höga krav? De är trots allt bara 14 månader.
Men någongång måste man ju börja med att lära vad som är rätt och fel...
Hur ska man hantera det?
Shit pommes, det är svårt att uppfostra barn.

"Tvillingtips"
Vi har ju en hund också, då är en
barnvagn med ETT längsgående handtag och svängbara framhjul bra.
Det finns ju vagnar med två handtag framförallt sulkys, de är svårt att köra dessa med en hand.
Det väger ganska mycket med två barn+ matvaror och dyl.
Superlätt att ändra riktning utan att häva kroppstyngden på vagnen.