Jag vill göra som brorsan..

Väldigt ofta upprepas ju fraser i vår familj mer än en gång. Att ha två småfjun i samma utvecklingsfas, tär på ens psyke. Det kan handla om att Milo som har en ovana att tråckla upp sin fot ur matstolen vid måltiderna, viftandes och svängandes med tillhörande flin.
Jag ber honom en, två och tre gånger att ta ner denna från bordet. Vid första tillsägelsen, tittar Bastian på mig, vid andra, tar han också upp sin fot och smilar upp sig och bara väntar på att jag också ska be honom om samma sak. Sedan sitter de där och viftar med sina fötter med en blick som säger "Men säg nått då, säg det då!"
Eller när de är på två olika håll, säg 10 meter från varandra i trädgården. Jag säger "Aj aj" eller "NEEEEJ!" till Bastian som sliter upp blommorna ur rabatten eller springer in med en vattenfylld hink inomhus, då tar det sällan mer än 4 sekunder så kommer Milo springandes till denna "förbjudna frukt", och testar samma sak han med. Detta är ett fenomen som jag säkerligen inte är ensam om bland tvillingföräldrar eller de som har "tätisar"...ööööhh hoppas jag.
Men det är också fantastiskt härligt att se dem busa hejvilt, när de leker tittut med varandra eller ropar på varandra. "Baa Baa"=ropar milo efter sin bror.
Än så länge är det tvåstavigt som hägrar, men de lyckas träffa rätt på begynnelsebokstaven. Videon nedan är ett lysande exempel på när Bastian börjar att vattna blomman, Milo tar efter, Bastian börjar dricka ur hinken och Milo gör dito.
Bastian(med gul hink) har en otroligt skön stil när han tar upp vattnet i hinken också..

I morgon bär det av på bröllop för vår del(inte vi). Barnen ska passas av mina bröder. Kläder är fixade och strukna, pjuh, i grevens tid. Peter håller på att fixa ett skivkonvolut till låten "i will survive" med annan text såklart, som tjejerna sjöng in på möhippan(dubbel bröllop). Det ska vara en vigsel utomhus, har de tur med vädret eller?!!