För kort..

För kort sladd. För få sladdar och för få kopplingsdosor. I morgon ökar säkerligen elektronikbutikerna sin försäljning på dessa artikelnummer med flera 1000 % . Våra förlägningssladdar har hittat andra kontakter om man säger så. Morgondagen kommer alltså bestå av den sanslöst roliga shoppingen av just dessa tingestar. kul. Näe, men det blir fint i detta konstanta mörker vi lever i nu.

Bastian och Milo är inne i en fas nu..Slå-varandra-fasen. Om inte med handen så går ett Briotåg eller annat tillhygge lika bra. De slår varandra lika mycket, så det är inte bara den ene som är dum mot den andre. Hittade ett nytt bitmärke på Bastians arm... Ganska mycket gnäll och skrik och panik med andra ord. Ganska påfrestande fas om jag ska vara ärlig, och det är ju min tanke med denna blogg.
Jag förutsätter att detta bara är en fas! Hjälp mottages!

Peter är förkyld som en man. Barnen är också snoriga, jag betar esberitox, det är statusen här hemma just nu. blifriskablifriskablifriska..till på måndag.
Jag arbetade på ett demo hela dagen i dag. Peter skulle i väg med min vapendragare Anna och hennes man och deras dotter på en liten marknad där de skulle visas BRANDBILAR. Jag utlovade dessa brandbilar vid påklädning av ytterkläder av boysen..vad gör man inte för att det ska gå lättare att veckla in alla fingrar i vantarna?.. Pojkarnas ögon blev stora som tefat, de skulle få se en riktig BRANDBIL, yeeehaaa! Marknaden startade tydligen kl 11.00. 10 trodde vi. Peter och resterande var där 1 timme för tidigt alltså, oj. De fick ta en långpromenad. När väl klockan blivit 11.00 och BRANDBILS-titten skulle avklaras, var de inte där! Branbilarna skulle inte komma förrän kl 13.00! Shit.
Tur att barn i denna åldern kan avledas och förhoppningsvis inte får några nämnvärda men av att de missade denna stora händelse, inga tårar eller tandagnisslan alltså.
Jag lovar pojkar, någongång ska ni få titta och kanske sitta i en riktig brandbil, jag lovar!