Novembervaka..

Tror jag att vi kan lägga till i kalendern. Milo hade det lite struligt med sömnen i natt. Han har vaknat både en och tre gånger. Både han och Bastian är nu snoriga, men inte vara-hemma-från-dagis-hängiga, bara 11:or som pryder överläppen.
Jag vaknade 01.45 och kunde inte somna om. Tankeloopar kallar vi det för här hemma. Ni vet när man ligger på natten och försöker lösa alla världens problem innan man kan slappna av, för annars somnar man inte. Efter ett par varv i sängen hade klockan blivit 03.00. Då var det dax för min bättre hälft att kliva upp. I vår lilla familj börjar detta bli normalt, då vi förutspår en eventuell vab:ning. Med detta lilla "enkla knep" kan han jobba nästan en hel arbetsdag och vara hemma med sjukt barn. Han är så duktig! Bäst helt enkelt!
Själv tog jag då upp boken i hopp om att smita ifrån detta som hemsöker mig, en timme senare dunade jag in. Man börjar nästan få tillbaka feelingen..den där zoombieliknande känslan som man levde i de första månaderna med fjunen.
Enda skillnaden att man nu bör ha på sig annat än mysbralla(det var det enda man kom i då förövrigt) och munkjacka under dagen. Man bör duscha, slänga runt med deon lite grann och om tiden finnes doppa fejjan i sminkburken, för att ge kunderna ett intryck av att man ser pigg och fräsch ut.
Småbarnspäron-tiden är slagen 20.55, god natt!