Skrev ju för ett tag sedan att vi vaccinerat pojkarna. Efter att jag själv och Peter nu är sjuka i (vad det nu är) typen dessa symptom som svininfluensa/influensa har, började jag googla lite här nu på morgonen. Ok, vi har inte ont i leder..inte mer än vid vanlig förkylning och inget problem med magen, förutom att jag fick katarr)Så vi har utgått från att det är en kraftig förkylning som bara går runt runt i familjen.
Internet i all ära, men nu blir jag mer osäker än någonsin. Jag har lyssnat på rekomendationer från sjukvården vilket enligt min mening vägt tyngst i mitt/vårt val att vaccinera pojkarna. Varför vi själva inte gjort detta än är för att den dagen det var vår tur låg jag i själv feber och Peter var upptagen. Vi har tyckt att huvudsaken är att DE har ett skydd.
Dit jag vill komma är att jag nu efter att ha läst på forum och diverse inlägg från "Fru och herr Svensson"(som jag väljer att kalla allmänheten) blir rädd och helt vilsen. Gjorde vi fel val?
som vaccinerade fjunen som oss veterligen är friska fjun. Vi vet ju inte om de har ett hjärtfel eller ligger i någon riskgrupp, som var ett av skälen till vårt val alltså ovetskapen om de ligger i en riskgrupp. Har jag valt att spruta in ett ett vaccin i mina fjun som är rent utav farligt? Jag har lyssnat på rekomendationer. Jag har förmodligen som kanske många andra dragit på en för hög växel vad gäller oron över denna influensa. Många människor dör ju av den vanliga influensan också, men den har bara inte blivit lika uppmärksammad i media just nu.
Är vaccinerade människor smittbärare?
Hur korkad får man vara om man frivilligt låter sig ta emot vaccineringssprutan?
osv..sådana inlägg och kommentarer får mig att tvivla. Jag blir besviken och jävligt rädd att jag har gjort något förhastat utan att ha bildat mig en helt solklar uppfattning och vetskap, utan bara lyssnat på rekomendationer. Men är allt helt solklart? Följde vi bara "fru/Herr Svennsson"-strömmen och var goda medborgare?
Nu är det redan gjort, men jag kan inte släppa tanken på om vi gjort rätt val, som nu kantas av skuldkänslor, oro, besviken på mig själv och en massa frågetecken.
Jag ska i alla fall ringa till sjukvårdsupplysningen i dag.
Hur känner ni? Har du vaccinerat dig eller dina barn? Jag dömer ingen, vaccinerad eller ej. Alla gör sina val grundade på olika saker. Jag är bara snuvad på min stenklara tro om vaccineringen.
9 kommentarer:
Eftersom man inte VET hur det kommer se ut framåt så litar jag på sjukvården som rekommenderar detta, tror inte att de kan rekommendera ett helt rike ngt som skulle kunna vara så farligt.
Sen vill jag gärna ha grisfritt här hemma när bebisen kommer så även maken ska få sig en dos när det passar.
Om det sedan var baconfebern daniel hade i veckan som en läkare anade att det kunde vara så var vi för sena med vaccinet till honom, som andra misstänker att det var en biverkning av vaccinet så är jag fruktansvärt tveksam till om han skall få dos nr 2 efter årsskiftet...
Tror nog ingen kommer kunna säga på lång tid om man gör rätt eller fel i denna sak... men många påstår sig nog kunna säga att man gjort rätt eller fel.
Kram på er! Jag tror man gjort rätt om det känns bra.
Jag tycker det e en självklarhet att vaccinera sig, kan kanske bero på att jag e gravid och väntar tvillingar :) Men vi har vaccinerat oss hela familjen och det inkl vår lilla dotter på 1,5 år. De har ju sagt att barn under 3 år löper stor risk att hamna på sjukhus om de skulle få svininfluensan och det vill inte jag ska hända lillstumpan. Tycker det e bra att så många som möjligt vaccinerar sig, ju fler som gör det ju mindre blir smittspridningen. Men som sagt alla e vi olika :)
Ha en underbar dag och tack för en kanonbra blogg, älskar att läsa den nu när man själv oxå ska ha tvillingar...
vi är ju vaccinerade hela familjen och barnen kommer även att få en andra dos i januari. precis som du tvivlar jag ibland. men livet är ju så. ibland måste man bara chansa och kasta sig ut. om man valt rätt eller fel vet vi ju kanske inte ännu på flera år. stor styrkekram iallafall.
Vi valde att stå över vaccinet denna gång. Både jag och min man upplevde att media blåste upp det hela. Som du själv skriver så dör ju faktiskt folk i den vanliga influensan med.
Kram Vikkan
Jag tycker det är bra att hejda epidemin genom att så många som möjligt vaccinerar sig. Det är också rätt mot alla de som av olika anledningar inte kan skydda sig mot influensan, t ex om man är nyfödd bebis, tillhör riskgrupp samtidigt som man är allergisk mot ägg osv. Sen tycker jag inte du behöver gräma dig en massa. Gjort är gjort och nu kan ni inte ändra er.
Vi funderade också fram och tillbaka, men bestämde oss till slut för att vaccinera oss.
1. Skulle aldrig förlåta oss själva om vi valde att inte göra det och barnen blev så dåliga att dem får men för livet..
2.Det finns människor som inte får ta vaccinet och för att inte riskera att smitta någon av dem så blev det ja även på denna punkt...
3.Vi har inte haft någon form av influensa någonsin och blev informerade om att då hade man EXTRA STOR risk att drabbas av just Nassesjukan.
Men visst känner man en viss oro när dem som vaccinerar inte själva har gjort det..Vi + barnen har varit hos olika och INGEN av dem har vaccinerat sig själva...
Kramis
Mickan
Spelar nog ingen roll hur man argumenterar, jag anser att det finns godtagbara argument både för-och emot. Mycket svårt val alltså. Känner starkt av att människan är ett flockdjur - ju fler jag hör som vaccinerat sig/sina barn desto osäkrare blir jag. Tanken är iaf att vaccinera oss vuxna för att förhoppningsvis skydda barnen på detta sätt, utan att behöva utsätta dem för ett vaccin som vi inte vet vad det är.
Vi är vaccinerade hela familjen. För oss var det helt rätt beslut med tanke på barnen. Speciellt Edvin som är i riskgrupp.
Jag tvekade först men rådfrågade en läkarkompis och kom fram till att vaccinering var rätt för oss.
Nu har vi gjort vår dela att hindra smitta samt skydda oss själva :-)
Kram
Känner igen det där. Min lilla son är nu sex månader och jag och min sambo vaccinerade oss för ca en månad sen. Jag valde att inte vaccinera lillen för jag kände att det var det sista han behövde med tanke på att han opererades för hjärtfel när han var fyra månader. Jag har sett till att vara extra försiktigt istället med vilka som håller på att pussa honom och såna saker. Man får försöka att ta det lite lugnt och inte dras med i all hysteri.
Skicka en kommentar