I bland blir det bara tokigt..

Som nästan i en vanlig familj så händer(försöker jag intala mig) högst normala saker. För enligt statistiken skiljer ju vi oss med 97% från andra päron. När man ser till tvilling/enlingstatistiken.
Jag hoppas att vi inte är ensamma om detta i alla fall. Köper nya flingor i förhoppning om att de ska vara nyttiga för småfjun. I handlingsstressen läser man bara på framsidan. Hemma upptäcker man att de små lustiga barnflingorna som utger sig för att vara nyttiga, innehåller 20%socker.

Efter ett barnkalas igår skulle jag bara lyfta ut fjunen ur bilen, börjar med Bastian. "Gå till pappa, så kommer jag och Milo" Som jag just ska koppla ur barnstolen. Bastian sätts ner på snön, går ett par steg, åker 20 cm på fötterna(vi har en sluttande uppfart)och drar på en vurpa framlänges i snön (-20 grader)utan vantar. Han blir naturligtvis förkrossad, det är ju skitkallt!
Peter kommer till undsättning lyfter upp och konstaterar surt "men han har ju ingen sko eller strumpa på sig!!" "Shit" Hela sko-strumpa-paketet sitter naturligtvis fastkläm kvar mellan stolsrygg och barnstol. Jag såg inte det och satte alltså ner mitt lilla fjun i 20 grader kall snö utan vare sig sko eller strumpa. Sämst!
Han hämtade sig efter ca 1 minut och lever nu ett högst normalt tvillingliv med sin bror. Eller i alla fall ett 3% normalt liv.