tisdag 12 januari 2010

Samarbetsvilja..

Finns ibland, när barnen vill. När de tycker att de känner för det, är på humör och är värt besväret. När mamman eller pappan vill gå till jobbet och försöker in i minsta detalj att effektivisera vägen till målet, i detta fallet dagis, funkar det här med samarbetet sisådär.
Jag erkänner, det kan vara ett Hell. Pappan behärskar Bastian många gånger bättre av mission-påklädnad-av-utomhus-mundering. Bastian vrider och vänder sig som en stor och stark ål. Gråter, springer runt, det är en fight varje morgon. Nu har vi från och med i dag,(efter ett hett tips) talat om i god tid att "efter frukosten så ska vi klä på oss, sedan efter det så ska vi ta på overallerna". Vid flera tillfällen upprepade vi detta, för att ge honom en chans att förbereda sig för det som komma skall. Jag hade lite brådis med att komma iväg just vid tiden för lämning av barnen på dagis. Brådis från dagis alltså. peter ringer till dagis just för att kolla om de skulle börja dagen utomhus. Jo, men de skulle de säkert. ok. Vi startade operation påklädnad, dock var allt sig likt. Här skulle inga kläder sättas på. Allt var fel. Gråt och bök. Mitt fjun har utv ecklat monstertendenser vad gäller detta.
Vi kom till slut iväg. Det tar ca 1,5 minuter att köra till dagis. Väl där, inte ett fjun utomhus så långt ögat kan nå..alla inne.
Ok, av med 2 par vantar, 2 par sockor, 2 polokragar, 2 mössor,2 fleecetröjor, 2 par vinterskor samt 2 overaller. Ja, ni fattar grejen.
Nu är inte detta hela världen, men det är inte kul att bråka om man inte behöver.

Mitt rara fjun med monstertendenser hade under dagen smittat det andra fjunet, nu var båda fullt utvecklade monster vid hämtningen. Det tog mig 25 minuter. Fick ändå lite assist efter en stund av snälla favorit-fröken.
Då struntade jag ändå i hela skyddsmunderingen förutom fleecejackan och skorna.
Jag försöker verkligen att ge dem tid, men ibland hittar jag den inte bara.

Musikskvaller:
Peter ska nu jobba med en grupp som heter Velvet code från Usa. Kul att komma utanför sveariket ibland också! Här ett smakprov på gruppens sound.

Han har ett annat projekt att sätta tänderna i nu också men än så länge hemligt, återkommer om det senare.
Kram på er!

3 kommentarer:

Karin sa...

Shit. Känner igen mig. Jaga barn har liksom blivit en del av morgonen.. Kämpa för att få dem till hallen, att sitta still, att inte dra upp dragkedjorna så man får börja om, att få dem från dörren till bilen, sitta ned i bilbarnstolen för att knäppa bälten...osvosv.Faen vad skönt med vår snart!

Esmeraldah sa...

Puh, jag blir alldeles svettig själv när jag läser! Synd att inte förberedagrejen funkade på en gång.

TvillingTur sa...

Jag kan bara hålla med. När det jävlas med utepåklädningen då är det inte roligt längre. Det är en fantastiskt stor skillnad att bara ha ett barn och sig själv att få påklätt och komma ut. Må våren komma snart.

-tobias.