"Var är pojken?" sa Milo i går. "Var är Treeemenj?" sa Bastian i dag. De gillade honom skarpt. Tremaine har en dotter i fjunens ålder. Lite blyghet i början från småkillarnas sida, men som efter 2 dagar var totalt bortblåst och avlöstes i en mindre brottningsmatch.
Det här med språket är inget hinder för barn, Att brottas och busa fungerar på alla språk, så härligt!
Idag hade fröknarna på dagis delat lite mer på fjunen, det hade gått jättebra!! Även om det bara var för en dag så blir jag överlycklig att höra att det gått framåt i rätt riktning. Om vi tillsammans med dagis kan finna en väg som passar barnen och alla runt omkring utan att man behöver känna sig totalt maktlös, uppgiven och kunskapsfattig i dessa situationer. Tack dagis!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar