Barnakuten..

Natten som gick var skit för Bastian med 39.6 graders feber.Fick alvedon som en timme senare kom upp.Vid 02.30 hade febern inte gått ner. Redigt slitna kördes en pigg Milo till dagis. Sedan dax för  läkarbesöket med Bastian: halsprov & blodprov-misstanke om körtelfeber. Halsprovet som togs visade på streptokocker, MEN det gör det alltid inom 2 veckor efter en avslutad penicillinkur, varför provet ses lite som onödigt. Det var heller inte körtelfeber. Under väntetiden på proverna somnade han som en trasa vid min axel, väldigt tagen. Vi blev remitterade direkt till barnakuten i Uppsala, då läkaren inte visste ut eller in och inga vidare undersökningar där hade kunnat ge oss svar.
Här startar mina onda tankar på riktigt. Barnvakten ställde in sig själv under morgonen och tur var väl det, jag åkte hem en snabbis, tryckte i mig ett par kalla köttbullar direkt ur förpackningen, Bastian fick en glass då han inte ville ha något alls. Vi sätter oss i bilen. Jag avbokar eftermiddagens arbete från bilen. Vi kör ca 1 mil, sedan är det stopp på E18. Olyckorna avlöste varandra. Där stod vi, Bastian sov, jag galet frustrerad. Efter 55 minuter stillastående på motorvägen, kommer vi äntligen iväg.

På Barnakuten var de så rara. Bastian tempades till 39.1, fick febernedsättande och prover togs. Halsprover, fler blodprover och urintest.
"kissa nu snälla lilla barn"
"kommer inget kiss"
"Jo, då..prova som du gör hemma"
"När, kommer inget"..osv..
Efter en del mutning av napp om han klämde ut en droppe samt dricka saft ur sugrör under tiden så fick vi till ett high score. 7 droppar ungefär.
Men i runda slängor räcker dessa dyra droppar för testerna som skulle tas.
Efter lite väntan och mycket kramandes och mys i famnen med Bastian, kommer doktorn igen.
Utan att bli för långdragen- "Inget svar kan ges på vad problemet är" Antingen ett virus, eller en infektion som man inte riktigt vet var i kroppen den är.
Jag och Bastian lämnade sjukhuset utan svar, utan medikamenter, Bastian av glädje då han velat "gå hem" under senaste timmen. Jag lite maktlös, stenen jag bar på har inte direkt blivit lättare, men ett steg närmare svar..kanske. På fredag väntas svar på de odlingsprover som tagits. Även om läkaren inte har något svar ringer han. Men vad är "ingen förklaring" egentligen? Det finns väl förklaringar på allt..
En stor eloge till barnakuten som var så fina mot oss, men framförallt Bastian. Han var förövrigt världens duktigaste, inte en tillstymmelse till gnäll eller stridigheter, visst var han påverkad av febern, men att bli stucken i fingret, skrapad i halsen, lyssnad på med kallt stetoskop samt kollad i öronen, allt 2 gånger under dagen samt mycket väntan är gjort av en liten superman.
Ta hand om er!