Streptokocker.

Mina orkaner blåste genom korridorerna på sjukhuset i Enköping. Wiiiiiaa! Väl inne i väntrummet satt de still i ca 1,2 minuter vid en barnbok. Hos doktorn var Bastian "Som att undersöka en vuxen" som doktorn sa. Han var såå duktig. Lät doktorn lyssna med det lite kalla stetoskopet. Kika i öronen med den lustiga smala ficklampan, lysa med ytterligare en ficklampa i dinosauriegapet. Mamman stolt. Eftersom jag var ensam med båda fjunen och inredningen bestod av ett paradis av roliga verktyg för snart 3 åriga fjun inklusive ÖPPNA behållare med kanyler och provrör i lagom pillhöjd, hade jag att göra.
Sjuksyster Ewa, var underbar! Efter en spurt bort till en rolig blomma längst ner i korridoren, ett par gånger, fick barnen varsin ficklampa att leka med. Hon öppnade ytterligare ett undersökningsrum, där det var mörkt, spännande att lysa där! Fortsättningsvis blir det nog Jourtider på kvällstid, i like!
Hos Bastian fann man alltså streptokocker. Inte hos mig eller Milo. I dag tar jag vab igen och i morrn ska mannen vara hemma. Acceptansen över alla vabdagar har infunnit sig.
Det går inte att bli irriterad över det, för det finns inget att göra. Det är så här, inget unikt för en småbarnsförälder, kanske framför allt inte när man har tvillingar?