Mjukisbrallan

Varje morgon, eftermiddag, på dagis, hos svärföräldrarna ja lite här och där faktiskt, tycker Milo att han ska byta byxor. Till mjukisbrallor. Mjukisbrallor är helt ok, hemma och på dagis. Mjukisbrallans status är inte konstant i byrålådan, ibland hamnar de i tvätten, vilket en 3-åring uppenbarligen inte kan förlika sig med. Han gör utan överdrift minst 3 byten/dag. Allt åker inte i tvätten, men har det kommit lite vatten på byxorna, är det tillräckligt i hans värld.
Han bearbetar oss redan kvällen innan med att han ska ha ett visst par med sig som extrabyxor till dagis utifall-att han skulle drälla på sig, blöta ner sig..vilket han naturligtvis gör, med flit i vissa fall om det är ett par attraktiva byxor.
I morse tog pappan ett par icke-mjukisbyxor till dagis. Vi presenterade byxorna innan, så att den lilla klädfascisten skulle vara helt på det klara över vad som fanns att välja på. Han  förbrukade minst en frökens tålamod innan just dessa byxor kom på. Hit eller shit, vad vet jag, men att dansa efter hans klädpinne gör jag inte.. Eller ibland, ska jag väl säga..förra veckan fick barnet åka hem från dagis(med bilen) endast iförd kalsonger och t-shirt. Jag valde bort klädfighten då.
Vid dagislämningen i morse gick vi också en rond om galonbrallans vara eller icke vara, regnet vräkte ju ner. Mitt tålamod i samma takt.
Pappan köpte två extra uppsättningar galonisar till dem i dag. Kan det fungera tro?

En annan dag ska jag redogöra för Bastians issues vad gäller frukost, middag, matintag-men jag klarar bara av en rysare per kväll. Tur att fjädrarna är det finaste vi har!