Sjuka..sjuka och åter sjuka..

Jag är väldigt trött. Trött på att se Bastian må dåligt, trött på att själv må pyton, att vabba. att känna stor frustration att arbetet hopar sig, snart utan kontroll. Detta är utan konkurrens den värsta sjukdomsperioden vi haft sedan barnen föddes. Nu är jag sänkt i halsont med ett huvud som kan efterliknas en badboll, så känns det iallafall.
Förr-förra veckan var båda barnen dåliga i 4 dagar. De gick på dagis i fredags. Milo tillfrisknade helt. Bastian blev febrig igen i söndags(en vecka sedan). Peter var på akuten i söndags natt med Bastian för magsmärtor/febern. Febern har inte gett sig på hela veckan, men det magonda dämpades på tisdagen.
Under hela denna period har båda vi föräldrar hostat och varit allmänt hängiga.
Igår fick jag en ny tid för Bastian eftersom han haft feber i 6 dagar i rad. Det konstaterades dubbelsidig öroninflammation, kraftig på ena örat. Vi märkte att han hade kraftigt nedsatt hörsel i går fm.
Trots att proverna som togs redan i söndags natt visade på en kraftig infektion, så skrevs inget penicillin ut.
Något som gnager i mig nu som visade sig igår på proverna är det förhöjda glukosvärdet. Detta ska vi fortsätta att reda ut. Redan på måndag måste vi ta tag i detta.
Förhoppningsvis beror detta på matslarv, att han helt enkelt inte ätit som han ska pga hög feber.
På frågor som "Har han druckit mer?" "kissar han mer?" Så blir svaret ja, men visst, det gör man ju också när man har hög feber.
I fredags till lördags var jag på en liten tillställning hos en vän som skulle ha bröllopsfest. Jag tillbringade nästan ett dygn med deras superfina söner, varav den ena har diabetes, faktiskt det enda barnet jag känner som har denna sjukdom.
Att behöva sticka sitt barn otaliga gånger för att kolla sockret, för att sedan göra beräkningar på vad och hur mycket han äter för att kunna dosera insulinet som han får inför varje måltid. Uträkningar baseras på hur mycket kolhydrater/socker som ingår i maten. Allt detta inklusive klockslag och sockernivåer förs ner i en liten bok.  Herre vilka duktiga föräldrar denna lilla kille har!
Med detta färskt i minnet när jag ett par timmar efter att jag lämnat min vän sitter med läkaren och tittar på Bastians glukosvärden, reagerar jag kanske lite extra när doktorn är extremt tydlig på punkten att just kolla upp detta omedelbums. Dock var hon också tydlig med att säga "oroa dig inte nu, detta kan också bero på hans dåliga matintag...
Bastian har gått ner. 1,5 kg. Våra arvingar har ju aldrig varit några stora killar, men nu väger han 13,5 kilo.
Han är feberfri än så länge i dag söndag, jippi!