Att fota småbarn...

Morgonens första aktivitet innan ens morgongubbarna ur ögonen var bortpetade,

var att fort som attan klä på boysen deras dopklänningar som de hade på namnceremonin,

allt för att få till lite fina Tack-kort.

Självklart finns ett egenintresse i det hela också, måste fylla på i deras album!

Alltså, Milo har ju sällan problem att le, inte i morse heller, de är liksom just den tiden på dygnet som de är gladast och framförallt..

minimalt med risk för kräka på dopklänningar!

Valet av att leka fotostudio, gav sig då naturligt-självklart morgon!

Med Peters gamla avlagda mobil , (har en kamera, men mobilen tar faktiskt bättre bilder)

höll vi på och fjantade och viftade med diverse leksaker,

allt för rätt pose, ett smile..helst från båda,

inga fingrar i munnen och helst inga viftande ben så att klänningen ser ut som ett tält, inga rosetter i munnen...osv.

Många krav och ett sviktande humör hos både oss(innan första kaffet!) men framförallt hos de båda modellerna(innan första Nan:et, ersättning)

blev det...efter x-antal bilder med ovanstående krav både infriade och uppfyllda lite foton!

Pust!

Resterande delen av dagen bjöd på promenad med tjej från mammagruppen, handlade mer tyg till påslakanet som inte blev klart igår, planterat blommor som också inhandlades,

hängt tvätt 2 ggr, vattnat buskar,

varit och firat min äldsta systers barn som fyllde 6 år idag.

Jag åkte själv, Peter var hemma och nattade Bastian & Milo.

Han fixade till bilderna så att det bara var att printa ut dem, kanon! Du är bäst Peter!

Jag är kass på sådana fotoprogram...fastnar bara i allt ballt man kan göra med bilderna.

Jag har också haft en djupgående disskussion med den numer från min familj utstötte symaskinen!

-färdig att kasta ut den från huset..den bor kvar hos oss än...jä*** trasselsudd!

Fick till slut klart påslakanet och örngottet!

Nu sitter man här och bloggar igen, men skönt är det, faktiskt lite avslappnande att få skriva av sig!

Kram kram på er!