Äntligen Fredag..

Som om det har någon betydelse när man är föräldra"ledig"?!
varje dag ser ju hyffsat ut som den föregående, när man är hemma.
Idag var vi dock på öppnaförskolan och terrade andra ungar.
Utan förmiddags lur drog vi dit och hoppades på ett litet mirakel-att de skulle hålla ut de två-tre timmarna innan vi skulle hem igen, de fick väl gå som det gick.
De höll ut, självklart inklusive gnäll och diverse snedsteg med tillhörande röda märken i ansiktet.
Tjejerna(mina "mammakompisar" från föräldragruppen) var också där, de har tjejer.
De är coola som filbunkar, sitter där lungt och sansat och pillar på en liten grej utan ett ljud.
Mina killar far runt som yrväder.
Att ens tro att man kan föra en normal konversation från början till slut med annan vuxen människa, är att tro Fel.
Men det är ju trots allt för boysens skull jag är där.
I kväll ska Peter iväg på ett möte i stan, Hemligt hemligt.. så han blir sen.
Jag hoppas att de sena mötet inte kommer att ge honom ett tungt huvud i morrn..
Själv drar jag och killarna hem till syrran och petar i oss lite räkor och är lite sociala.
Bastian och Milo ska ju få en liten kusin i februari av moster!
Tjihooo!
Måste lägga in lite bilder från den familjära rengöringen igår.