Mina bästa dagisungar..

Hämta-lämna träskets stövlar är påsatta.
Pappa Peter tog första ronden i morse med att lämna Bastian & milo första dagen på förskolan.Han skulle stanna där i någon timme, innan han skulle vinka hej då. Jag själv bänkade mig vid middagsbordet i möte med en kollega för "introduktion" i arbetet som är avlönat. Första dagen för familjen att faktiskt passa tider..med barn.
Peter kom hem i stirrig uppsyn och märkbart sämre humör än när han gick till förskolan...Det hade gått sådär bra. Bastian hade varit gnälligast av gnällbältets värsta. Milo hade bankat på torkskåpet ackompanjerandes 1 minut senare av hans bror.
Bröderna duo gjorde alla uppmärksamma på att det nog var dax att gå ut och leka, inne var ju mindre häftigt.
Dagens möte för mig var upplyftande, man har tappat en del under sina 22 månader som mammajobbare. Mycket nya rutiner, nya kunder och system, nya körscheman som ska göras osv. Men underbart att sitta ner och engagera hjärnan i annat än barn.Faktiskt.
Dagen fortlöpte och det var dax att hämta de "odjuren" som Peter lämnat på förskolan.
Jag möter en strålande liten ängel som blir så glad när han ser mig så springer han och snubblar, lilla plutt-Bastian. En stoooor kram. Hur underbart är inte det?! Obetalbart! Milo var fullt upptagen med att bestiga ett cykelställ, så där uteblev den himmlastormande "Hej-mamma-vad-underbart-att-se-dig-kramen", men han blev helt klart glad!
Allt hade gått kanon, våra änglar hade somnat först av alla barnen på vilan. De hade skött sig utomordentligt vid lunch med endast ett mjölkglas som hällts i maten. Varit glada och goa hela dagen. Tänk vilken skillnad på barnen när inte vi päron är med!
Det värmer i hjärtat att de verkar gilla stället och personalen som är så rar!

Gårdagens läggning a´la nada spjälsängssida, gick klockrent!
Vi såg "Disco" framför oss, att detta kommer ju aldrig att funka med 2 småkillar med massor av spring i benen + att Peter hade ätit glass med dem 15 minuter innan läggning. Sockerstinna barn, hey!
Bastian provade att kasta iväg sina nappar på golvet, så att han fick sig en anledning att kliva ur sängen för att hämta dem.
Då sa jag (som stod och smög utanför dörren) att det där inte gick för sig..
ok. Jag la honom i sängen igen. Ställde mig och tjuvkikade igen.
Då smyger lilla handen ut under täcket,sakta ner mot golvet, där han istället lägger napparna tyst och försiktigt, då var det tydligen helt ok att gå ur sängen för andra gången och hämta dem, men snabbt som en vessla sa jag till honom på skarpen igen.
Då var det som han köpte det "shit hon såg mig" och la sig och slocknade på 3 minuter. Milo låg snällt i sin säng och var åskådare av allt.

Lite bilder från eftermiddagen hos syster. Milo och Bastian kollade in kusinens äventyrsbana.Här Bastian.

Tiger-Milo.

Grabbarns grus med kusin.

Nya tag till i morgon!