Lite lunginflammation som grädde på moset..

Som att halva kroppen är överkörd. Lunginflammation heter det tydligen. Igår tillbringade jag 6 timmar totalt på  2 olika sjukenheter. Provtagningar, delvis sittandes i galen frossa i ett väntrum på lungröntgen för att sedan sitta på en brits i 2,5 timma på akuten för att vänta på svaret och få ner febern, efter 4 alvedon fungerade det. Att ligga ner på britsen jag fått tilldelad var inget alternativ, för då gick det inte att andas.
Jag har aldrig haft lunginflammation förr, fy fan rent ut sagt.
Det gör ont från vänster nyckelben över hela vänster sida på både fram och baksida. Kan tänka mig att det känns som om man brutit alla revben på en sida. Att försöka hosta är ett skämt då jag inte kan ta ett fullt andetag. Att böja sig ner är inte heller något alternativ, det känns som allt trycker på lungan. Skulle kunna likna det vid kraftig håll vid varje andetag.
Peter är min egna lilla sjuksyrra här hemma, han far mellan studion och fina Tooji som är hos oss nu för lite musikskapande och mig som sitter som ett kolli i soffan. Jag tackar för att detta kom nu och inte när Peter är 2 veckor i Baku.
Mycket tråkigt är också att vi på lördag äntligen(ett år senare) skulle utnyttja Peters 40-års present på en middag på Mistral, bara han och jag. De var inte omöjliga att flytta fram utgångsdatumet för presentkortet. Tack snälla ni!
Både Bastian och Milo är friska, som så när på att Bastian äter penicillin för hans öroninflammation.
Bastian berättade lite hemlighetsfullt igår att "Jag tycker om Tooji, han är rolig och busig". Jag kan bara hålla med. Tooji arbetar ju med barn..när han inte står på scen och vinner MGP. Barn som har det tufft, som har kommit till Norge på ett väldigt ovärdig sätt. All respekt.

Peter och Tooji