I väntans tider..

Som i en bubbla. Vad väntar jag på? Just nu är väl det mest intressanta att melodifestivalen ska börja. Därtill hör att det kommer att bli tre tuffa veckor för oss båda. Men tufft på ett kul sätt, därför längtar jag dit. Blir någon av Peters låtar till andra chansen blir det 4:a, kommer någon låt direkt till final blir det 5 intensiva veckor på rad om jag förstått melodifestivalomgångarna rätt.
Det vore ju en dröm om det faktiskt blir ett finalbidrag!!
Jag hoppas att Bastian kommit över sin värsta del av "jag-vill-inte-göra-något-ni-ber-mig-om-utvecklingsfas och att då inte Milo har trätt in i den fasen då. Det kommer då att bli svårt att rida ut de stormarna helt själv. För tillfället längtar jag nu till han kommit över detta, för det är väldigt frustrerande och många tårar. Han är en ängel oftast, men just nu skulle man inte kunna tro att han delar dna med Milo. De är fjärran långt ifrån varandra vad gäller att vara lite tillmötesgående.
Jag känner att jag själv trippar på tårna vid varje påklädning och måltid, för det kan vara fel sked eller gaffel(trots att han valt den själv) för det kan vara så att ingen av de 27 olika varianterna inte faller honom på tungan just då. Man kan under INGA omständigheter rätta till vare sig tallrikens position, haklapp av eller på, glaset på hans bricka eller bordet. Då kan hela måltiden vara över innan den ens börjat.
Igår händer följande: Jag skulle åka och handla och ta med mig en av dem. Eftersom Bastian och jag haft våra dispyter och mycket trams det senaste så ville jag ta just honom med mig, umgås lite bara jag och han. Det har under en tid varit mycket jag och Milo samt Peter och Bastian. Jag skulle byta kläder på honom innan vi skulle åka, det gick helt ok tills vi kom till skorna. Jag plockar fram ett par, de var tydligen helt fel. "Men ta fram ett par du vill ha då" nehe ingen sko passade..då skulle han göra allt annat utan att ha skor på sig. Jag/vi lirkade ett tag men bom även här. Det var tandagnisslan och gråt och jag kan för allt i världen inte tyda varför han är ledsen, jag tror inte problemet egentligen var skorna det bara startade där och sedan eskalerade. Eftersom inga skor hade kommit på utan tvångst, samt att jag tyckte att hela denna lilla "utflykt" redan förstört sin charm så fick Milo som förövrigt var näst intill startklar med både mössan och skorna (så där sött, högersko på vänster fot och tvärt om)trots att han inte skulle följa med, så blev det han som fick hänga med.
När vi konstaterade att så fick det bli. Brast det totalt för Bastian. Han blev jätteledsen för att han inte fick följa med. Jag kände mig som en bov, som ger upp i kampen. Hela detta scenario utspelar sig under en ganska lång stund. Trots att han blev så rasande ledsen, skulle han inte klä på sig de jä*** skorna.
När Milo och jag kommer hem, studsar en kvittrande Bastian runt barbröstad med ett par byxor a´la rambo på huvudet och äter kaka. Allt som bortblåst. Peter står i köket och skär grönsaker så där sexigt utan t-shirt, för den var också knuten a´la rambo runt huvudet..
Det var ner som en pannkaka men också upp som en sol!
Härliga familj!
För övrigt väntar jag också på att vi ska ta oss råd till att köpa DEN DÄR SOFFAN! Men först vill skatteverket tömma oss. Sedan ny skön soffa. Tjihoo!

En liten länk till veckans(v 2) hitvarning på Rix! Nu länkar de till orginalversionen på deras egna sida, alltså inte den versionen som de själva spelar på radion, vill man köpa den som spelas, gör man det HÄR.