Kissar

Igår var vi på söndagsmiddag hos Peters bror, det är alltid kittlande för smaklökarna att få avnjuta en middag där. Nu pratar vi inte traditionell söndagsstek. Söndagsstekar går inte heller av för hackor, men detta var en 5-rätters. MUMS! Pojkarna var/är fortfarande lite snoriga. Men som grädde på moset tog sig förkylningsastman ett nytt grepp. Efter 3 timmars middag i ett hus som också delas av 2 st katter var det kört. Astman var ett faktum. Jag är alltså hemma med båda fjunen idag. Jäkla skit rent ut sagt,inte för att jag behöver vara hemma, men att de reagerade så kraftigt på katter, så tydligt har vi inte märkt av allergin förut. Om det hade brutit ut utan en förkylning i ryggen är svårt att säga. Men nu vet vi(eftersom de inte haft förkylningsastman sedan i Onsdags/Torsdags)att det inte fungerar att besöka kattfamiljer om de har en tillstymmelse till förkylning. Jag som gillar katter! Vissa i alla fall. Grannens katt/er ligger lite lösare till, de har hittat ett mysigare dass än deras egna kattlåda hemma hos deras egna familj. Nämligen under vårt trädäck. Förmodligen i direkt anslutning till luftintaget till vårt gästrum på nedervåningen. Häromdagen när vi skulle gå och lägga oss slås vi av odören, som lätt kunde härledas. Det stod som en stormvind av kattkisslukt ned från intaget.
Nu har jag gjort en tillsvidare lösning: Nämnligen skottat igen alla deras möjligheter till att gå in där under. Altanen är ganska stor, och ett antal olika "dassentreér" som de små liven valt är nu igensatta. Jag var över till grannen, för att göra en kontroll så att "kissarna" var inne, så jag inte skottat in dem under altanen. Men det var de ju natuligtvis inte..Vi får väl se om de saknar en katt i kväll, då kanske-kanske jag skottar upp en liten utgång, om de lovar att inte kissa där igen.