Idag hade det fungerat bra med fjunens dagisvistelse och allt vad gäller deras framfart i bästa trotsanda. Istället för att dela upp dem i lilla respektive stor-barnsgruppen, så verkar det som att det blir mer flytande grupper där några av de större barnen går över till småbarnsavdelningen och tvärt om. Hittills har Bastian & Milo fått gå över tillsammans, men istället har de nu sedan ett par dagar tillbaka fått gå över en och en med andra barn.
Att få gå över till "Stora" sidan, ses som en belöning, lite lyx. Mycket användbart alltså. Stora sidan har lite roligare leksaker och redskap, helt enkelt lite bättre. Så allt..ja till viss del vad vi kan se nu i alla fall har vi valt en mellanväg. Barnen går kvar i samma småbarnsgrupp, ingen av dem behöver känna sig "mindre" än den andre(som fallet hade blivit om vi skulle valt någon av dem att tillhöra stora avdelningen) Orättvisan hade varit total. Nu får de fortfarande ha lite trygghet i varandra (eftersom de frågar efter varandra så fort de är separerade, så finns ju där ändå en otroligt stark länk, som känns fel att ta ifrån dem. Men att vara ifrån varandra med jämna mellanrum tycker jag bara är hälsosamt. För deras egna jag-utveckling och för att få egna erfarenheter och upplevelser. Så allt löste sig, på en mellan-mjölksväg. Det blir bra för barnen som är det viktigaste, lättare för personal och skönt för oss med gladare barn.... Är vår förhoppning i allafall, man vet inte förrän vi provat.
2 kommentarer:
Skönt att ni hittat en fungerande lösning! Ska de börja i stora avdelningen när de fyller tre?
Jag har funderat mycket på delning, ett tag kände jag att ena grabben "tog över", förde den andres talan, dominerade. Den andra svarade med att bitas och bråkas. Just för deras jagutveckling kan de ju då vara bra att vara var för sig. De är ju ändå så mycket tillsammans! Hemma, på raster osv. Det har lugnat sig nu och jag tycker båda snackar och hänger med lika bra. Tills vidare får de vara kvar i samma. Det är onekligen praktiskt att bara ha en uppsättning dagisfröknar att ha en relation till!
De har inte satt någon direkt ålder, mest hur de ligger till utvecklingsmässigt, samt för att jämna upp grupperna tror jag. Visst är det som du skriver, mycket lättare att ha lite tätare kontakt med vissa av lärarna/fröknarna. Dock är det så litet dagis så man pratar med alla. Men med denna lösning föll alla bitar på plats för alla, kunde inte bli bättre. För visst umgås de ju jämt! Vem skulle inte bli lite crazy då!? ;-) Kram
Skicka en kommentar