Allt höll ju på att bli bättre..

Jag börjar tro att detta är ett skämt, ett stort dolda-kameran-skämt, bara att det är sinnesjukt galet dålig humor bakom det. Ni trogna läsare vet att vi tampats med Bastian som haft feber upp och ner i över 3 veckor(provsvar kommer i morgon). I fredags var Peter hemma med Bastian, jag kunde jobba. Kanon. Helgen har varit bra, Bastian har inte haft feber under helgen, underbart!! Äntligen!! Vi åkte i dag till ett lekland. Kladdat lite glasyr och dekorerat pepparkakor. De finaste pepparkakorna jag sett i hela mitt liv.

Väl hemma har det varit en ganska tuff eftermiddag, med mycket trots och tok-gnällig status, på alla. Nu på eftermiddagen har en förkylning dykt upp på andra barnet, alltså Milo. Så nu har vi bytt ut kåvepeninet på Bastian mot Noskapinet till Milo. Lilla fjunet hostar snart upp sina lungor. En vanlig förkylning på honom då, men varför kunde den inte kommit förra veckan, eller kanske veckan innan den...eller kanske veckan innan den..Då vi liksom varit vabbandes under dessa veckor?

Nu är det som det är. Peter har fått tacka nej till jobb. Jag får omboka mina kunder...åter igen. Men detta är ju säkerligen inget nytt under solen, under småbarnsåren. Vi har aldrig upplevt "småbarnsåren" förr med något barn allra minst med tvillingar. Nu är vi mitt i det. Avslutar detta med lite spralliga bilder från i fm, en då frisk Milo och Bastian.

Statisk Milo

Statisk Bastian