Vår kampf

Om tiden. Om att få barnen friska. Om detta eviga vabande. Om vagnens vara eller icke vara..
Återigen kom idag samtalet från dagis om ett febersjukt barn. Bastian. Han går ju på penicillin fortfarande, hur är det möjligt?!! Peter fick i dag äran att hämta och vab:a, då jag var långt hemifrån. Väl där fick han med sig Milo också, då tydligen han också hade feber..väl hemma hade Milo dock ingen feber och inte haft på hela kvällen. Antingen är det fel på vår termometer eller dagis dito. Denna galna första del av november har vi med i morgon haft 9 vabdagar av 12 möjliga arbetsdagar. Jag är lika trött på att skriva om det som ni förmodligen är på att läsa om det. Men jag har tyvärr inget lustigare att texta om. Det blir liksom inte roligare än så här just för dagen.

På barnens dagis ska man nu införa utomhus-sovstunder. Bra med tanke på all smittospridning som flödar i vilket fall. Detta medför nya utgifter i form av saker/kläder som behöver införskaffas till sovstunden. Har i dag inhandlat 2 fleecedresser i form av jacka &byxa. Nu saknas bara något för fötterna, kanske får det helt enkelt ta deras vanliga sockor. Det saknas också någonform av "åkpåse". Men här hittar vi nog på någon annan lösning än varsin åkpåse, ni vet ju vad de kostar..som förmodligen bara kommer att behövas i ett par månader. Till en början var det tydligen meningen att alla skulle frakta en vagn för sovstunden fram och tillbaka VARJE dag..
Än finns ingen förvaring av vagnar på dagis. Jag kan verkligen inte frakta "monstret" i min bil varje morgon, den är full i arbetsprylar. Förövrigt går "monstret" bara in om det är tomt i bagaget. Att packa i vagn och barn-köra till dagis-packa ur vagn och barn-åka hem och packa i arbetsmaterialet-åka i väg och jobba-åka hem för att packa ur armetsmaterialet-åka till dagis och packa i vagn och barn-åka hem.
Ohållbar situation.
Jag kulle få ge upp mitt arbete totalt och bara arbeta som halvtidsvab:are/logistikansvarig.

Efter ett litet samtal fick fjunen varsin plats i en av dagisets vagnar. T A C K. Det är mycket nu. Känslor, frustration,maktlöshet och sjukdom.