Bastian har satt i sig tomteluvan till den supersöta lilla tomtenissen jag fick från min vän Åsa, som hon gjorde på vår pysselkväll. Jag hann inte ens bränna den, så den var väl så där mjuk..
Medans scenariot utspelar sig står Milo och begrundar vårt pepparkakshus, som jag precis pimpat med lite bomull runt. Naturligtvis bara MÅSTE han sätta i sig en klutt bomull också. Han spottade och fräste.
Barnen hade förövrigt hoppat sönder ett av dagis småbord som de har i sitt lekrum. Mamman och pappan är nu skyldiga dagis ett bord, om det inte går att laga. I dag är en dag jag är mindre stolt över deras upptäckarframfart.
6 kommentarer:
Har inte dagis ansvar för det som händer i deras verksamhet, dvs du och pappan har ju inte ens kunnat avstyra lek på ett bord?!?! Det är väl dagis ansvar att ha koll på vad barnen gör och inte gör då de är på dagis??
(Du får ursäkta, men jag blev lite upprörd, det är kanske ni som har erbjudit er att ersätta, då är det så klart en annan sak. 3-åriga barn är ju aktiva och gör ju inte sönder saker av elakhet eller med flit! De leker, upptäcker och har kul. Och då händer det grejer. Alltid. Eller i alla fall ofta. :-)
Puh, alltid är det nåt. Man kan tycka att nyfikenheten att smaka på allt lagt sig vid det här laget. Mindre lyckat här hemma var när min ene gosse häromdagen smakade på jästen. Av reaktionen att döma smakade det inte särskilt gott!!
Jo Åsa, det var jag som erbjöd dem att köpa ett nytt bord om det inte gick att laga. I dag när jag pratade med ägarinnan, så menade hon på att "det kommer inte på fråga, sådant som händer", det var gulligt av henne. Hon och fler i personalen är väldigt rara, så det var verkligen inte dom som uppmanade oss att köpa ett nytt. Men jag tycker att det hör lite till respekt för barnens saker att man "fixar" ett nytt. Men visst är det som du skriver, i deras framfart ryker en del saker.. ;-)
Kram på dig!
Evelina, jag måste säga att dina killar är helt underbara. Deras vilda upptäckarlusta är ett tydligt tecken på intelligens. Det kommer bli något stort av dem en dag, I promise. Stor kram från Väst...
Linda V: Hihi, och hur var reaktionen i magen?..
temedhonung, Linda: Det var det absolut finaste någon skrivit här, Tack raraste Du! Dina ord ska jag mantra samt tänka på ofta.Tack!
Massor av kramar till dig!
Jag borde inte skriva med gör det ändå. Dina killar är supermysiga,och smarta. Med en sådana härliga föräldrar, och deras upptäckarlust kan det inte bli annat än succé. Lite blod, svett och tårar på vägen hör till. Trevlig helg!
Skicka en kommentar