Hemma-lekparken..

Att ligga steget före när man har två 1-åringar som är mättade i fart&fläkt är en nödvändighet, man får dock gå väldigt fort bara.
Att sedan föräldrarna till fart&fläktbarnen missar det nödvändiga ibland är humant.
För ett par månader sedan flyttade vi parkeringsplatsen för monstret, den stod vid trappan som går ner till våningen under.
Barnen skulle alltså ha kunnat klättra upp på monstret och trilla över kanten ända ner till nedervåningen.
Jag är glad att vi flyttade monstret, för idag ertappade vi de två proppmätta barnen med att balansera på monstret.
Studsandes upp och ner, skrattandes och stoltast i världen över deras nypåfunna klätterställning a´la monster.
Här dock bara Bastian.

Självfallet räckte inte de söndertrasade orden
-NEEEEJ!-Aj Aj! Ord som i detta skede är lika verkningslöst som att få x 2 på trisslotten när man ändå inte vunnit något.
Detta var ju en upptäckt i guld värt.
Vi provade att lägga vagnen ner..

Så fint att ha ett monster på två kubikmeter liggandes på golvet, så hemtrevligt..
Föräldrarna insåg ju ganska raskt att fart&fläkt struntade fullkomligt i vilket håll monstret låg på, lika kul om den så varit upp&ner..
Monstret bor nu ute på altanen.
Jag och mannen som avlat fart och fläkt har nu nu nästan lovat varandra att två barn räcker för oss om vi ska överleva deras 18-årsdag.
Vi har med dagens facit i näven också insett att vi måste bygga om "halva huset" eftersom de strax kan klättra upp i soffan,vidare upp på akvariet innan de ens är gamla nog att inse de farliga i att trilla ner därifrån.
I morse hittade vi fart&fläkt bakom dvd-bänken(som är inklämd bredvid soffan)dragandes i alla sladdar.
För att sedan lungna ner situation-intrasslade-barn, skulle jag sätta på telisarna.
Tror ni de funkade när fart&fläkt har möblerat om i sladdhärvan som där rådde?
Nope!
Kan jag rädda detta med frasen: Utvecklingsfas?