Som en stormvind far de fram på öppna förskolan, upp på fönsterbrädor, klättrar upp på stolar och vidare på bord. Får tag i pennor och papper och det vet man ju hur det slutar. In på ett kontor där en kvinna försöker arbeta, hittar plastfickor,kul. Hittar sväljvänliga leksaker som mamman plockar ifrån dem, kriget bryter ut, mamman biter ihop och "ler" åt det. Klättrar och ramlar ner bakom ett torn av mjuka stora klossar, gnäller lite, mamman hör att detta är ett gnäll-som-inte betyder-något, medans förskolefröken redan rest sig. Mamman känner sig som sämsta mamman. Bastian plockar ur plastpåsarna ur 3 st sophinkar, förskolefröken sätter till slut upp dessa.
Hon funderar samtidigt på om man inte kan rulla ut tv:n som Milo INTE kan slita fingrarna ifrån som förövrigt Bastian just slitit ut antennkabeln ur.
Båda pojkarna blir som fastfrusna i golvet när en störtsöt svart liten tjej med knortor i håret entrar rummet, de är kära...i hennes knortor. De är nog första gången de ser en svart liten tjej, mycket intressant.
Äta lunch..i stolar som inte har spännband a´la tvångströja, det är ett mission impossible bara det. Jag fick mycket hjälp av föräldrar från vår föräldragrupp(alla var där!) De är så snälla, de underlättar mycket av hanteringen av vilddjuren.
Jag har under en tid jämfört pojkarna lite med min vapendragare Annas lilla tjej(de är lika gamla, 15 månader)har då tänkt "ja, men de är ju killar och det brukar ju vara lite mer fart i dem" Men jag får nog inse det faktum att vid en närmre jämförelse med de andra killarna i samma ålder så är mina mer vilda än tama.
Vad gör jag för fel? Har vi gjort något fel? eller är det vår genkombination som gör att barnen far fram som orkaner? Är det påverkbart redan nu?
Det är svårt att ha barn ibland.
Förskolefröken sa att hennes barn varit vilda som små och att de nu i tonåren är mycket flitiga i skolan och älskar sina syskon, alltså skötsamma barn...hon trodde stenhårt på den teorin att vilda småkids blir lugna i tonåren och tvärt om.
Jag menar jag skriker här efter ett litet uns av hopp, hon gav mig det. Nu lutar jag mig tillbaka och ler när jag ser alla coola filbunkar till kids.....näe jag lutar mig inte alls tillbaka, jag springer som en jäkla tetting.
8 kommentarer:
Du är så inte ensam om vild-ungar! Jag har två helt tokiga twins som är precis över allt hela tiden. Jag tror de triggar varandra att hitta på bus och upptåg, för storebror var aldrig ens i närheten av så här busig.
Visst är det kul, men otroligt tröttsamt att aldrig kunna slappna av, varje ögonblick bjuder på överraskningar a`la barn på diskbänken, barn på köksbordet, barn i varukorgen under vagnen, barn i toaletten osv. Och alltid slutar alla upptåg med gråt, antingen slår de sig, eller så blir de arga för att de inte får...
Jag väljer att tro stenhårt på din idé, att vilda barn blir lugna tonåringar...
/Emma
Daniel är oxå heeelt tagen av den lilla mörka tjejen... har dock inte tänkt på om det beror på håret.
Jag har funderat lite medan jag läst ditt inlägg. Visst är era prinsar liiite mer vilda än min lilla guldklimp (ok, lite mkt då :-)) men å andra sidan tar de för sig bra mkt mer, de undersöker mer, de får se mer o prova mer. Det kan göra gott för framtiden tror jag... Du ska se att du en dag sitter o småler åt den här tiden, då de vuxit sig stora, blivit ngt stort o även då i kvadrat såklart!
De kommer alltid ha varandra, de kommer (om de inte redan gör det) uppskatta er i kvadrat, fira er i kvadrat o du kommer njuta... i kvadrat!
Tag hjälpen av alla som erbjuder det, skäms inte över den underbara mamma du är o var så stolt som jag vet att du är över dina vilddjur :-)
Kram på dig!
Vilka fina ord Anna, Tack du underbara människa!!
Ibland känns det ju lite tungt, men du kan då lätta upp!
Tack gumman, du är grym!
Du är grym! Vilka tokar :-) men du fixar det galant! Heja!
Du är en supermamma alla gånger!
Jag tror också att de lugnar ner sig när de blir äldre! Om inte annat kommer de in i en lugnare fas så småningom då de ska fundera och filosofera. Jag hoppas iaf att så är fallet eftersom Elias är minst lika vild som dina sötnosar. Johanna är lite lugnare, vet inte om det beror på att hon är tjej, men hur som helst är jag tacksam för att jag har en vild och en lugn. Fast J hon kan allt hon med emellanåt. De triggar helt klart varandra.
Kram Vikkan
Herregud vad du uppdaterat sen jag senast kollade bloggen. Jag bara scrollar och inser att jag har mycket att läsa och många filmer att titta på en annan dag. Nu ska jag sova. Ha det!
Kul att du hittade min blogg och skrev några ord så att jag hittade din! Kul läsning!
Jag har också tvillingar, men de är åtta år nu (tack och lov - jag har överlevt!!!)
Söta killar du har!
Och nu har jag läst det här inlägget! Herregud vilken pärs det måste vara att gå till ÖF för dig. SUPERMAMMA! Samtidigt förstår jag att dina pojkar behöver det för att bara vara hemma måste ju vara dödens för deras upptäckarlust. Och jag tror detta "vilda" är nåt bra. De visar ju prov på kreativitet och fantasi och som sagt upptäckarlust!
Du vet i alla fall att du lever. Kram på dig!
Skicka en kommentar