Här är en av anledningarna till det jag förr skrivit,att allt tar så mycket längre tid att utföra. Milo visar sina städarkunskaper, med Bastian som förste medhjälpare.
Sådana här lekar gör att man helt glömmer bort de mer tuffa stunderna med att ha tvillingar. Det värmer i hjärtat av att se dem ha mer och mer utbyte av varandra.
Så nästa gång någon ställer frågan:
"Är de tvillingar?"
"ja"
"aahaa, det måste vara jobbigt va?"
"Nej, det är dubbelt så kul som att ha en" ska jag svara.
För tänk, enlingföräldrar upplever ju bara dessa stunder på öppnaförskolan eller så klart med syskon. Men det går inte riktigt att jämföra med att ha två i samma utvecklingsfas som man delar tiden med dygnet om, det är inte alla förunnat.
3 kommentarer:
Härom natten(eller morgonen kanske) låg både prinsen och lillsessan mellan mig och maken och försökte somna om. När jag hade blundat en liten stund tittade jag på dem - de låg och höll om varandra - helt ljuvligt! Tycker faktiskt att de är väldigt duktiga på att dela med sig till den andre för det mesta. De leker bra, både tillsammans och med storasyster. Men det är som du säger, något speciellt med två i samma utvecklingsfas. Tvillingar är mycket jobb, men inte jobbigt!
Kram
Oj, grabben har ju rätta handlaget! Visst är det himla speciellt med två. Så mycket roligt de har när de kan dela alla upplevelser med brorsan.
Hehe underbart ; )
Skicka en kommentar