Det här är resultatet av obstinat 2,5 åring VS lika obstinat mamma och pappa. Det ser tragiskt ut, tro mig, det inser vi med. Det här med utveckling hos fjun är inte alltid lätt. Vi är inne i en period av tester,ALLT ska testas vad gäller päronens psyke tillika uthållighet. Ibland ger vi oss. Ibland inte. Idag var resultatet 1-0 till Bastian i första halvlek, i andra 1-1.Bastian: Inte den skeden.
Jag: Välj då, ta en av dem som ligger här.
Han väljer en, som 15 sekunder senare är helt fel.
Jag: Nu har du valt den, då får du behålla den.
Bastian svarar med ett konstant gnäll och tårar under 10 minuter.
Jag vägrar att ge mig.
Bastian: Sitta ute äta?
Jag och Peter: Nej, vi sitter inne, det är lite kallt nu.
Bastian: SITTA UTE??!!
Milo: Sitta inne..
Bastian:Sitta UUUUTEEE!
Milo: Sitta inne äta!
Bastian ställer sedan samma fråga 15 ggr till, ackompanjerandes av gnället samt tårar, vi svarar med samma som ovan lika många ggr i ett mer och mer irriterat tonfall. Till slut sätter vi oss ner och skär upp maten till fjunen, Bastian gnäller här vidare..
Nu gråter han och lika trotsig som han var blev då mamman.."Ok sitt då ute och ät, men vi andra ska sitta här inne!" I mitt stilla sinne tänkte jag att han skulle tycka att det var tråkigt och genast ångra sig. Denna kupp fungerade i vintras när han promt inte skulle ha strumpor eller skorna på sig när vi skulle gå ut, då blev det kallt och han kom genast in igen.
Peter tog ut hans stol, Tyvärr satte sig Bastian ner, glatt vinkandes till oss andra genom fönstret. I sin ensamhet satt han där och åt för glatta livet !
Milo: sitta ute åckås?! (också)
Jag&Peter: Nej, nu sitter vi inne grrr..
Milo: SITTA UTE!!
Just här tittar vi bara på varandra och ställer nog oss frågan "vad svarar vi nu?" Vi tillåter ett av barnen att sitta ute, i ren och skär kraftmätning. Ska vi nu ge efter för nästa bara för att allt ska vara så rättvist. Nej kom vi fram till.
Skit också 1-0 till trots-Bastian-i-fas-enormous. Där satt han och struntade fullständigt i att vi satt inne. I alla fall i 10 minuter. Det var nog när han insåg, samt såg oss resterande genom fönstret sittandes vid bordet och han helt plötsligt blev varse att han satt själv där ute på altanen. " INNE, SITTA INNE!!! BUUÄÄÄÄÄ SITTA INNE!!!!"
Efter släckning av den lilla branden, satt han glad som en lärka och åt upp resten av sin mat. Inne.
Haha 1-1..Nu hoppas jag han minns detta till nästa gång..eller kanske står det 2-0 till Bastian då jag/vi gav med oss i hans tjat om att sitta ute och äta.
Läggningen i dag håller vi fortfarande på med. Barnen ränner ur sina sängar och vi ränner ner och plockar tillbaka dem. Tjatar, tjatar och tjatar. Nu är det 1.15 efter läggning vi är uppe i.
Förövrigt har jag inte fått byta bil till automat än, min vänstra fot gör lite ont. Måste slagit i den också tror jag, att koppla med den känns. Nacken känns bättre men i vissa lägen gör det ont. I morse var första dagen sedan i Torsdags jag startade utan treo. Det tar sig!
6 kommentarer:
Haha! Krånglandet känns välbekant...
Dessa tester alltså...
Ibland (ganska ofta) känns det som det inte finns 1 enda sätt att själv göra rätt på. Men det är väl bara att köra på det man tror på i stunden och det man tycker är konsekvent och på rätt sätt.
Igår bråkade våra tjejer med oss vid läggningen som aldrig förr. Från att ha börjat som nån lek och bus från deras sida vände det helt plötsligt till nån slags panik hos bägge 2. Detta i den grad att vi verkligen inte visste vad vi skulle ta oss till för att få ordning på det hela igen. Det höll i sig till klockan 01:00 och det vara bara att inse att vi hade försökt få dom att lugna ned sig och somna i dryga 5 timmar. Tack för den kvällen. Vi fattar fortfarande inte vad som felade. Men idag åkte vi i alla fall och köpte mörkläggningsgardiner. Nåt måste man ju göra.
Ikväll slocknade dom direkt. Men lustigt vore det väl annars.
Kram -tobias.
Jag vet ju att det finns fler därute som sitter i samma båt, känns ju på ett sätt skönt att det inte bara är ens egna barn som man tror är fullständigt från vettet..som gör en fullständigt från vettet ibland. Men jösses Tobias vilken kväll, 5 timmar! Ja, vad säger man keep up! Det blir en kväll att minnas, att skriva in i den där babyboken som man så frekvent skrev i första halvåret..
Precis som du skriver, man tar varje liten trotssituation som den kommer och släcker bränderna med det medlet som passar virket för stunden liksom. Hejja oss föräldrar som har tvillingar i trots! Vi och de små kommer nog gå helskinnade genom detta också!
Kram Evelina
Håll ut! Det blir bättre. De här trotsperioderna kommer och går. Man lär sig uppskatta de perioder då det är lugnt. Men det är helt klart mycket jobbigare när man har tvillingar, mer än dubbelt så jobbigt.
Lysande skildrat trotsfajt med fotbollsreferenser. Me like...
Stå på dig bara.
Oh shit vilka prövningar ni har. Och STACKARE som krockat dessutom!! och höll på att bli överkörd i dag också. Jösses. Mer än händelserik vecka. Sköt om dig och hoppas på skötsamma twins till midsommar. KRAM Karin
Skicka en kommentar