Det här sjötomtshuset som finns i våra drömmar ser jag nu sakta komma längre och längre från att bli verklighet, men vem vet, kanske kommer de att ta oss närmre?
Peter har blivit lite crazy och ska just nu beställa en "låda med rattar på" från Usa. Enligt min musikaliske karl heter den:Oberheim Xpander. Skapelsen är en synth från ca 1985-1990. Detta infall efter att ha sett Depeche mode dokumentär.
Jag menar en gammal apparat..Hoppas jag har samma attraktionsvärdet om 20 år?
För den är långt ifrån gratis om man säger så.
Han är nu som ett litet barn på julafton!
Kolla in handskarna!
Pojkarna fightas ganska mycket om leksaker och..ja det mesta faktiskt. Det spelar ingen roll om de har likadana skedar fast de skiljer sig i färg, så ska Milo alltid ha den som Bastian har. Det är svårt. Jag bryter när jag tycker att Milo går för långt, men jag vill också att Bastian ska lära sig att stå på sig, han ger allt för ofta vika för sin bror. När jag, Peter eller Bastian(sällan)tar ifrån Milo en sak blir det liv utan dess like, när hans kompisar gör dito, blir han väldigt spak. Ska bli kul att se om detta förändras nu när de går in på dagis nästa vecka.
Det ska bli otroligt spännande det här med förskola överhuvudtaget! mamman och pappan tycker förmodligen att detta är jobbigare än barnen. Att lämna sina gosfjun till andra som man knappt känner, själfallet har de en gedignare kunskap om barn-hållning än jag, men inte om våra barn.. Jag ser framför mig hur någon av dem kommer att smita genom staketet, eller rymma på skogspromenaden och personalen ringer "Ett av era barn är borta". Jag har mardrömmar om detta. Men det hör väl till antar jag, att man ska vara konstant orolig för att något ska hända dem, den känslan föddes ju samtidigt som fjunen.
Näpp nu ska vi ut och klippa gräset! hej på er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar