Ett klipp som visar att moonwalken föddes minst 3 år innan självaste moonwalk-kungen him self. Jag tycker stepp är så häftigt, läckert att kunna framföra "musik" med massor av spritt i benen och ett par pjuck. Det måste vara übersvårt. Kanske något för Bastian och Milo, det här med stepp?
I slutet på klippet(1.30)kommer det!
apropå pjuck...Vid hämtning av fjunen på förskolan så har de börjat att "flippa ur" de far runt i den lilla hallen, drar ut alla barnens stövlar, slår på torkskåpet, tjoar och tjimmar, klättra och välta hela skohyllan, de far fram som 2 tyfoner. Jag vet inte varför de går igång så när jag kommer och hämtar dem, men jag förutsätter att de inte beter sig så när jag inte är där. Att försöka snappa upp lite info från pedagogerna mellan "ajabajjandet" och "neeej!" ställer ens vad folk tror kvinnliga simultankapacitet på ända.
Efter ca 14 minuter har jag fått på tyfonerna deras skor. Endast.
2 mössor, 6 st vantar med 1/2 kg grus i samt 2 polokragar nerknölade i min jackficka, 2 overaller med om möjligt 1 kg grus inbäddat mellan varenda fiber i dessa under armen vallar jag ut dem från dagis. Tyfon 1 ser den stora vattenpölen, jag vallar då tyfon 2 runt. Testar, japp tyfon 1 blev blöt i den i dag också.
Väl ute genom grinden, kastar jag mig fram till bilen för att hinna hysta in sanden..jag menar overallerna i bilen innan barnen sett pölen på vägen. Tyfon 2 blir intresserad av grannbilens navkapslar, bra. Skitigt men då står han ju still i alla fall. Får tag i tyfon 1 som är på väg ut i vägen, bil kommer. blir nervös. Pratar pedagogik om vad som kan hända om man springer ut i vägen. Tittar på bilen som åker förbi. Tar tag i tyfon 2 klämmer fast honom mellan mina ben samt dörren som avspärrning för rymmning åt det hållet, medan jag spänner fast tyfon 1 i baksätet. Ställer mig frågan varför vi inte köpte 2 st sätesskydd?! Tyfon 1 börjar klättra upp till tyfon 2 medan mamman trasslar med bältena som snott sig och med en jacka stor som ett hus innehållandes en halv garderob börjar hon ledsna. Får fast honom till slut. Att få in tyfon 1 var ju easy peacy, 2 armar 1 barn. 22 minuter från start är vi på väg hemåt. Äntligen.
Ett litet simpelt vardagsproblem från en tvillingmamma med barn i 21 månaders åldern. Kanske skulle man köra in hela bilen på förskolans utegård..
Fjunens humör var på topp, det väger ju helt klart upp hela den kaotiska hämtningen som kan råda. Älskade tyfonungar!
4 kommentarer:
skulle underlätta om man var en bläckfisk...
Ohhh, vad jag känner igen mig! Ibland, för min egen sinnesro, lämnar jag en tvilling inne på dagisgården medan tvilling två blir fastspänd i bilen. Men det händer att jag även spjärnar in den ena killen mellan benen och dörrhålet om det är bilar i närheten.
Underbart med tvillingar!
Inlägget får mig att tänka på när mamma berättade om min "jag vill inte klä på mig" period. En dag fick mamma nog, tog mig under armen och gick med mig till dagis - naken!
Oj vad jag skämdes när sopgubbarna på uppfarten fick se mig och ännu värre var det när mamma puttade in mig genom dörren på avdelningen.
Efter den gången var det sen aldrig några problem att klä på mig :-)
Mina beter sig också annorlunda när jag kommer! Fast... jag känner inte riktigt igen den där tyfonbeskrivningen :-o Men än en gång måste jag anse dig vara en modig natur. Jag skulle inte våga släppa ut båda ungarna på parkeringen. Jag har väl helt enkelt inte övat in den där tekniken att klämma fast den ene mellan benen medan jag spänner den andre!
Skicka en kommentar