Kan ju inte titta på sådana här program utan att böla, tur att jag sitter solo i kväll. Peter är på möte i stan. Inte för att jag har några större problem med att bryta samman över något som visas på tv i hans närhet, men känslorna blir nära igen. Nära det som var vi för dryga 3 år sedan. Jag är helt övertygad om att Peter var lika lycklig som jag när fjunen föddes, men om han blir lika påmind som jag, vet jag inte. Det är ju inte direkt han som kastar sig över fjärrkontrollen när ett program av denna art står på tablån.
Pre kids berördes jag inte ett dugg över att beskåda nedkomst av denne, men nu. Herrejösses.
 |
Prematurblöjorna ser gigantiska ut.
|
Nu när jag sitter här och bläddrar efter bilder så fastnar man vid dem och blir lite nostalgisk. Vilken mysig tid "bubblan" var. En fin tid är naturligtvis nu, men i en annan hastighet och de små fjunens karakteristiska läte är av en helt annan art än det var i bubbel-tiden. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar