Pappan har frågat 3 ggr vad barnet vill äta, gröt eller yogurt? En av de vanligaste frågorna vi ställer på morgonen, jämte"behöver någon kissa?"
Barnet svarar Gröt.
Gröt it is.
Gröt it is NOT!
Eftersom hans bror valt yogurt i ett ögonblick, då grötväljaren tydligen inte var uppmärksam, funkar naturligtvis inte gröten.
En skopa pedagogik,adrenalin, högljud diskussion, från "du-ska-inte ge-dig" till "du-får-nog-ge-dig-nu-status".
Kan tyckas vara stökigt att bråka om detta. Det är inte första gången. Men vi hade en liten replika på detta vid middagen.
Han torkar krokodiltårar då det var "fel" bestick, 5 minuter går åt att få barnet till att plocka upp sina bestick från golvet och hämta nya åt sig själv, som sedan kastas ner återigen. Jag hjälper honom att skära upp maten.
Han vägrar att äta.."för att besticken nu är smutsiga". Andas, andas, andas, vi hyperventilerar i kanon runt bordet. Efter hela havet stormar slutar det med att jag häller ut maten i slasken. Förmodligen så långt ifrån pedagogiskt handlande jag kunde komma.
Slutresultat efter 30 minuter: Han sitter och äter sin nya mat med mig. Ett lugn infinner sig. Skönt, vi vann..typ båda två..eller?
Man ska ta fighter, man ska också "välja" sina fighter, man ska inte curla, man ska inte vara för hård, man ska inte vara för snäll, man ska vara pedagogisk, man ska låta barnet bli en egen person..
Jag har förbaskat svårt att i dessa stunder av blandad hyperventilering och någon form av pedagogiskt tänkande, exakt i detta då utröna vilken kostym jag ska glida i. Det blir iallafall fel.
Jag tycker det här med uppfostran är svårt ja.
3 kommentarer:
Håller med dig, det är tufft med uppfostran. Hur pedagogisk jag än kan vara med andras barn och på jobbet så verkar det inte fungera på våra egna små...
Det enda är att göra vad man tror är bäst i situatuinen.
just katastrofer vid matbordet börjar bli en vana då den ena inte vill att maten ska skäras, den andre vill själv ta för sig och ifall man får servera så nåde dig om det du lägger på tallriken hamnar på "fel" plats. Har också hänt att de bestämt sig för att de vill ha något helt annat än det som serveras och då vägrar äta (men har inte och kommer aldrig att börja laga annan mat bara för att någon inte vill äta det som serveras).Vi har kört med att om någon av dem börjar skjuta ifrån tallriken och skrika/gråta så får de gå (blir bort burna) från bordet, de får komma tillbaka då de lugnat sig. Oftast så kommer de tillbaka rätt snabbt och äter iaf lite av något men har hänt att de inte ätit något.
Man kan bli gråhårig för mindre...
// Sargit
Ohhh, som vanligt när du skriver så träffar du mitt i prick om vad som pågår i vårt hem. Stå på dig och du väljer säkert rätt kostym de flesta gångerna. De gånger man klär sig fel spelar nog inte så stor roll i det stora hela.
Minns hur det var och ryser vid blotta tanken. Det värsta är när de triggar varandra. De vet precis vad de skall göra för att reta syrran/brorsan.
Vet att det är en klen tröst, men det kommer att gå över.
Skicka en kommentar