Hade vi fått en tid för igångsättning. Jag hade i tvillingmått mätt gått över tiden och drabbats av en svår "gravid-klåda" som jag dragits med så länge att det blev ohållbart. Så vid exakt denna tiden den 22 januari 2008 kl: 20.30 låg jag med värkar med 1 minuts mellanrum, min bäste vän där var såklart Peter men jämnt lopp med honom även lustgasmunstycket och ryggmärgsbedövningen, akupunkturen och andra smärtdämpande don.
Allt slutade som det ganska ofta gör när moder natur inte alls gjort kroppen redo-med ett kejsarsnitt 9 timmar senare.
Efter ytterligare 6 timmar på uppvaket där jag försökte lögna mig till att få komma upp och se min nya familj, fick jag komma upp. (Det var något svårt att ljuga mig till att jag visst kunde vicka på mina tår-det var det allt hängde på för att jag skulle få lämna uppvaket.)
Så på svaret på frågan "Blev det som du tänkt dig?"
"Ja", det kom till slut två små vackra välmående och friska pojkar. precis som tänkt!
Jag älskar er!
I morgon blir det lite firande på för våra dun på morgonen, då Peter lämnar Sverige för Danmarks räkning i deras melodifestival som går av stapeln på lördag. På kvällen blir det pannkakstårta!
1 kommentar:
Stort grattis till dunen - och till er! Kram från en annan tvillingmamma med 5-åringar :)
Skicka en kommentar