Tänkvärt..

Allt hade rullat på så där perfekt på morgonen. Tills vi tyckte att Mr Bastian verkade vara lite mindre orkan än brukligt. 5 minuter innan stora påklädningen, tog vi tempen- dax igen! Vi som tyckte att gårdagens vabbning skulle råda bot, 4 dagar utan dagis, Peter fick vara hemma idag, jag tog över vid hemkomst och nu efter middagen gick han ner för att fortsätta jobba lite.
Det har väl inte undgått någon att vi varit inne i en lång ond cirkel vad gäller streptokocker, penicillin samt långdragen "feber"på Bastian(vad som nu är feber) och en hel drös av vabdagar. Hittills i november har Peter och jag endast lyckats vara på våra respektive arbeten 3 dagar, alltså 3 dagar då vi båda kunnat jobba, på samma dag. Vill inte titta längre tillbaka, då eländet startade redan i Oktober.
I morgon rycker svärisarna in med en hjälpande hand. Tack! Först ska jag till läkaren med Bastian, då vi framför allt behöver lugnas..För förutom pyttelite nedgång i orkanstatus och lite feber är det inget annat synbart fel på honom.Vill få ett svar på denna långa tid av febertoppar ena dagen, låg "feber" nästa osv..Har fått rådet av min bäste vän att "googla för sjutton INTE på symptomen för då kommer du bli galen av oro" så det tänker jag inte att göra heller. För visst sticker oron i en, trots att det kan ju faktiskt vara ett vanligt tradigt virus.
MEN en sak är säker.

Jag är verkligen, från djupet av mitt hjärta, Lycklig över att ha två vackra helt underbara barn att vabba med. Det finns många därute som skulle göra vad som helst för att ha någon att göra detta med.