En normal version av mig, gravid men ovetandes om antalet.
Detta foto togs strax innan jag skulle berätta för lilla chefen och stora chefen att jag var gravid, dessutom med två.
Texten på tröjan: "Till min käre chef.. Det var Peter som gjorde det", ville liksom skylla ifrån mig..
Var i ca vecka 12 här.
Här är jag i vecka 30..ganska sliten redan då, men jobbade faktiskt fortfarande.
Tony till vänster och Ola till höger.
Här är barnrummet, som absolut skulle stå startklart tills killarna kom, att vi sedan inte använde det till dem på ett halvår hör inte hit.
Vi fick ju sedan mögel här inne, så nu har vi bytt rum och gjort om hela proceduren.
Tre dagar efter fotot födde elefanten sina barn.
Bland de första bilderna på elefantens barn,Bastian till vänster, Milo till höger.
Medan man själv bytte blöjor och ammade järnet,"förlustade" sig Peter på melodifestivalen, med bidraget love in stereo med Ola.
Alla dessa flaskor! Tror vi hade 14 st, för att slippa diska så mycket..
De måste lära sig att äta mat också, här Bastian.
Klart att det kan vara lite slitigt med två barn i bland, men det är värt det 1000 gånger om!
Pojkarna föddes som Chelseafans vare sig de ville eller inte, där bestämmer pappa.
När mamma bestämmer är det DIF.
Julfotona jag lovade att aldrig ta, togs..
Vilket omtumlande år det varit.
Vi har klarat av pojkarnas första år, som enligt rön ska vara de mest påfrestande.
Det har gått jättebra.
Tack Peter för att du är min bästa vän och bästa pappan!
De absolut mest händelserika och bästa året hittills i mitt liv!
Hej på er!
4 kommentarer:
Det här inlägget måste betyda att du fortfarande är frisk?!?! Vilket år du haft! Kul att se lite gravidbilder. Herregud vad kroppen kan!
Blir lite sentimental när jag läser ditt inlägg och ser på alla fina foton både på "elefanten" och "elefantens" barn! ;)
Visst är det svårt att greppa ibland att man faktiskt är mamma till två underbara barn. Å det på bara EN graviditet. Det händer ju dessutom sååå mycket det första året. Från spädis som mest åt, sov och bajsade till en gåendes liten "huligan" som tuggar på allt de kommer över, stökar runt, äter riktig mat mm. Allt slit är de värda när de kommer och avfyrar det största leendet som finns och kramar om en. Så mycket kärlek trodde inte jag att jag kunde känna för någon!
Nästa år kommer troligtvis gå ändå fortare än det första. Gäller att stanna upp ibland och bara njuta av stunden för snart är de 15 år och ska ha moppe!
Hoppas ni mår bättre från magsjukan! Här hemma har även jag TVÅ kräksjuka barn. Väntar bara på att Saxi och Oui också ska säga att de fått magsjuka barn!
Kram Vikkan å busfröna
så fint du skriver om dina killar och om livet med två små!
Fina bilder! =)
Skicka en kommentar