tisdag 24 februari 2009

Alcatraz, HA!

I bland drömmer man sig tillbaka innan "fart&fläkt" gjorde entré i våra liv.
Att kunna gå ut på kvällen tillsammans, komma hem på nattkvisten och bara sova till nästkommande förmiddag,bara ligga där och vältra sig i sitt ego.
Att bara få lyssna på tystheten, när man själv vill.
Att få känna sig viktig i sitt arbete, som att man i alla fall presterar något.

Men,vad då? Tänker många kanske..Det kan man väl ändå?
Klart man kan gå ut, bara skaffa barnvakt.
Klart man kan ligga kvar och mysa i sängen, MED barnen.
Lyssna på tystheten kan man ju göra när de sover.
Klart man presterar något, man har ju ett "mammajobb".
Allt detta är också sanning.
Jag är jäkligt glad över att dessa saker kan göras ändå, det är bara på andra premisser.
Saknar Inte att komma hem kl 03 på natten och ligga med huvudvärk.
Det där med att ligga kvar och mysa i sängen, blev väl aldrig så länge i alla fall.
Tysthet, jag avskyr ju tysthet.
Jag är tröttare i dag, än när jag jobbade på mitt vanliga arbete, det måste betyda att jag presterat?.

Saker och ting förändras.
Hemmet är ett lysande exempel, Alcatraz släng dig i väggen!
Här ett vardagsrumsbord.
För föräldrar med barn i upprättstående gångart.

Här har fyller fåtöljen också sitt syfte som barikad mot akvariet.
Ni ser kontorsplatserna va? fotpallen längst bort står också i rätt position då den VAR en barikad för Dvd och stereo. Milo alá Sean connery har brutit sig genom.

Bakom stereobänken finns alla härliheter som normalt sett brukar bo på vardagsrumsbordet, fjärrkontroller, minne till dator osv.skivor och filmer.
Observera kortet till boxen som är senaste skatten att stjäla.

Badrummet tar en annan formgivelse. Sophinken alá den mest åtråvärda skatten av dem alla, står på handfatsbänk.
Varför ha toarullen i sin hållare? fungerar ju utmärkt bredvid.

Vi vill bli skorstensfejjare, har här stoppats av egenhändigt hopsnörd barikad.
Fint va?

Här sitter de i egna höga personer iförda komunalbralla(Peter uttryck), Sean connery och hans kumpan Nicholas Cage.
Observera de låååånga strumporna!

Ni är bäst mina små utbrytare.
Det är värt det tusen gånger om!!

6 kommentarer:

Lindas trädgårdsblogg sa...

Vi har en liknande anordning med fotpall som täcker hörnet där tv-spel, stereo mm står. Det är ju bara en tidsfråga innan de klättrar över, men det senaste är att de kryper bakom (alternativt under) soffan och på så sätt kommer in i hörnet där dom underbara sladdarna och knapparna finns!

Skön bild på grabbarna i fotöljerna. Jag tänker på Säcken (Thomas Wassbergs smeknamn).

Anonym sa...

Hihi..usch det känns som att det där var länge sen nu för en annan...men man kommer ju ihåg de som det var igår...Det krävs uppfinnigsrikedom om man ska va förälder det ska gudarna veta...hiihi.
Kramis!!!

Anonym sa...

Underbara slapp-ungar! Ser härligt avkopplade ut. I 5 sekunder, sen gissar jag att dte är full fräs igen?!
/Emma

Evelina sa...

Ja Emma, helt riktigt!
Detta var några minuters omladdning bara :-)

Tack för kommentarer, jag älskar kommentarer!
Kram Evelina

Linda sa...

skrattar igenkännande åt era lösningar. så söta de är!

Pysseliten sa...

Tja, det är lätt att försköna det förgångna, men med ungar i huset lever man åtminstone så det känns! Barnsäkra hem, vad är det? Speciellt två kan ju samarbeta om barrikaderna! Hos oss hjälptes tjejerna åt att skjuta fram stolar innan dom kunde gå och kom lätt åt fjärrkontrollen uppe på TV-skåpet, där vi placerat den så listigt högt :p