Pratade i telefon med min syster. Bastian drog då ner ett stort glas med vatten i golvet, 1000 bitar, gråtande barn, samtalet avslutades och ett tappert försök att hålla två nyfikna herrar ifrån detta spännande fenomen glas/vatten/isbitar-blandat-i-en-skojig-sörja-på-golvet, startade. Att få upp allt innan de skurit sig, hämta dammsugaren på undervåningen är ett avancerat mission kan jag säga.
Efter att allt var upplockat, passade jag på att plocka ur diskmaskinen. Bastian hinner få tag i en tallrik. PANG i golvet med den med.. dammsugaren hade jag inte fått ner än, så det var bara att rasta den igen över samma golv som 5 minuter tidigare. Jag ringer upp syster igen för att ta vid där vi aldrig hann avsluta, under den korta stunden, far Bastian runt som en smärre orkan, jag försöker höra vad syster säger...Men var är Milo? Jo, han hittar jag här..
Så mycket för vår toalettspärr! Fick självfallet avsluta samtalet mitt i en mening och plocka upp det lilla barnet och hans napp ur toaletten. Av med alla kläder som var dyngsura. Jag har än inte vågat ringa tillbaka till min syster.
Hur ska jag få saker gjort? Det är den stora frågan.
2 kommentarer:
Kan inte låta bli att skratta!
Känner igen det där! Passning är ordet. Konstant passning på dessa små busfrön som vi har i våra hus!
Men man får sig en hel del skratt helt klart!
Kram Vikkan å busfröna
:-D :-D
Han skulle ju bara hämta sin napp som han tappat! Det borde väl mamma förstå! :-D
Jag slåss med hjärnan för att komma på hur jag ska få flickorna (speciellt T) att INTE kunna stå i matstolarna! Jag har t o m "bundit fast" dem med skärp, men det hjälper inte! Hjälp! ;-)
Skicka en kommentar