Utvecklingsbomb delux..

Våra fjun har fullständigt exploderat i utvecklingen. Sedan jul kan man säga så pratar båda två som aldrig förr. Inte bara ett ord här och där, säger var däcket sitter och heter på traktorn, eller säger mamma respektive pappa. Nu säger de allt som man ber dem säga(typ) alltså på sitt sätt. Ibland klockrent ibland får man översätta. Bland de första ordet Bastian sa var "lampa" som så många andra fjun. De simpla ordet är som bortblåst. "dada", jaja, ingen är perfekt.
Nu hägrar 2-ordsmeningar. Framförallt ordet "mitt"eller "min" innan något annat. "min mamma" eller"min pappa" "min dricka" kanske har det blivit så för att de äR tvillingar?
Tex igår åkte vi på besök hos min pappa och fru, på vägen dit åker man genom 2 tunnlar. Mycket spännande och samtidigt lite läskigt tyckte de. Hemma hos morfar och stand-in-mormor så byggde vi en tunnel av barnstolar och en filt som de åkte genom med minicyklar flertalet gånger. Kul!
När vi sedan kommer hem och jag ber dem berätta för pappa vad vi åkte genom på vägen dit, så gjorde de det. VI KAN KOMMUNICERA! Pappa frågade vad de fått till luch, Milo svarade "mat". Vi trodde svaret skulle bli plättar, men det var "mat" helt enkelt.
De har ju självfallet förstått länge vad vi menat eller sagt, men det är skillnad på att höra och utföra.
Tex när Milo har myror i brallan i sin matstol (mycket envisa myror) och snörrar runt, sitter baklänges, tar upp fötterna i tallriken, spottar ut maten på golvet, ja allt utom att sitta med rumpan på stolen. Till slut säger jag att "Jaha Milo, då har du ätit färdigt nu då?, då tar jag din mat! Trots att han ätit 1/4 del av den.
Då tittar han på mig lite osäkert.. sedan rör jag vid tallriken, "Nej" säger han, och följden blir att han sitter som ett ljus...i alla fall ett litet tag. Han, ja Bastian också, förstår inte bara vad saker är utan konsekvenser av vissa handlingar.
Det tycker jag är så häftigt. Jag menar det är ju saker som vi lärt dem. Bastian vet, efter att ha kastat nya fina nalle puh glaset i golvet och det gick sönder att gör man så igen så finns det inget glas mer.
Jag menar man säger "Nej" fantastiskt många gånger per dag, men i ärlighetens namn, hur vet ett barn vad ett "nej" är?
Att "Nejet" är ett sätt för oss att hindra en mindre eller större katastrof, vet de ju inte förrän de testat och själv sett resultatet av handlingen.
Klart att de förstår när jag säger "nej, det räcker med att öppna en chokladkalenderlucka om dagen, i morgon tar vi en ny lucka" Det har fungerat utan protest. Kanske för att vi har varit konsekventa. Kanske för att de vet att vi öppnat en dagen efter?
Men när jag säger "Nej, öppna inte kastrullskåpet igen, det räcker nu" Då kan det bli tandagnisslan och Hollywoodskådespeleri man sällan skådat, om man inte avleder dem(mer och mer sällan den gamla räven funkar).
Så klart att de "förstår" nej, men på sitt sätt. När de själva vill. När de själva sett resultatet av "nejet".
Bastian brände sig lite lätt på en platta, inga blåsor eller så, men han hann uppfatta att det var varmt och jag fick naturligtvis panik och slängde in ungen under kallvattenkranen. Även om det kanske inte gjorde så ont, så blev hela grejen något som han kan dra sig till minnes när man säger att "nej, klättra inte där det är varmt på spisen, du vet vad som hände sist"
Häromdagen stod Bastian och lekte med en liten spegel(en sådan där rund förstoringsspegel) han gjorde olika miner, "hur ser man glad ut?" Då skrattade och log han åt sig själv. "Hur ser man ledsen ut?" då gjorde han en ledsen min. Osv. Visserligen svarade han "Mini" på min fråga vem det var i spegeln. "Mini"=Milo.
Nu tycker jag att det känns mycket lättare än för 1 månad sedan att tillfredsställa dem när man faktiskt kan fråga vad som är fel eller vad behovet är. Lite skälvan när jag visste att jag skulle vara långledig över julen och Peter skulle jobba. Vad ska man sysselsätta sig med hela dagarna? Men det har gått bra, jättebra. Trots att vi varit/är långt ifrån friska under denna tid, så är det en fröjd!
Jag är nykär i mina barn. Allt, jag menar mycket blir lättare om familjerullen fungerar hyffsat normalt..så normalt det går med tvillingpojkar på strax 2 år. Men denna utvecklingsbomb som nu landat hemma hos oss gillar jag. Den gör allt lite enklare. Förövrigt är jag nykär i min bästaste blivande man också.