onsdag 20 oktober 2010

Varning för pessimisten..

Peter har arbetat hårt, i går natt sov han 5 h,då Tremaine kom till oss ganska sent. I natt lutade han huvudet mot kudden i 3,5 h. Den sistnämnda nattens arbete avslutades med ett par whiskey för de två herrarna, dock nere  i snickerboa. Själv har jag klivit in i studio-änke-mamma-rollen till fjunen. Det är också mycket på mitt arbete nu. Men det brukar lösa sig, bara strukturen återfinns. Då blir jag mer till freds.
Fjunen är mycket nu. Mycket.. De har lite svårt att lyssna på vad vi/dagispersonal säger åt dem. De skiter helt enkelt i det..Vi har kommit överens med dagis (på deras initiativ)om att de ska få någon form av belöningssystem a´la stjärna om de gör något bra. De pratade om att ignorera dåligt uppförande och belöna bra. I min värld kallas detta "Immi" ett sätt man använder sig av vid inlärning av hundar.
Vet inte om det fungerar att ignorera de riktigt dåliga beteendena,(Tänk er när det ena barnet exempelvis puttar det andra barnet och de faller illa?) men jag är öppen för alla förslag nu.
Jag blir så ledsen av att höra att de varit bråkiga, inte alltid mot andra barn, men att de inte lyssnar. De stressar/triggar varandra väldigt mycket. Jag hörde det igår, jag fick höra samma sak i dag. Vi försöker, prata med dem, visa dem. Vad gör jag/vi för fel?
Vi vill ju bara att våra barn ska vara sig själva, så där underbara som de är när vi delar på dem. Att de inte ska klassas som "jobbiga ouppfostrade ungar" av andra människor runt omkring oss. När vi har dem var för sig är det som om man lånat in någon annans barn, helt ärligt, sådan skillnad är det.
De är inga små monster, bara mycket intensiva tillsammans. Det tar knäcken på en ibland.
Hua vilket jobbigt pessimistiskt inlägg detta blev,  lite tufft nu med utvecklingsfasen som jag inte riktigt är i fas med.

10 kommentarer:

MigränMamman sa...

Uss va jobbigt det låter dock så känner jag igen allt:( fast tvillingar har jag inte upplevt....gånger 2 med allting....Det blir bättre, trot eller ej;)

Kan det inte vara en ide att dela på dom? Har några runt om oss med tvillingar och dom är iuförsig större nu, har börjat 6 års men dom har delat på sina döttrar. Det behöver kanske inte vara självklart att tvillingar måste följas åt? Men som sagt, jag har själv ingen erfarenhet av just det.

Jag lovar dig dock att ingen ser på dina fjun och tycker dom är ouppfostrade....ingen som själv har barn iaf.....Skit i alla andra, DU/NI vet att det inte har med uppfostran att göra, "bara" trots;) DEN hänger med....länge.......

Oj va långt det blev......;) Kram

Lindas trädgårdsblogg sa...

Men det låter ju som ni kanske borde ha grabbarna på olika avdelningar? Finns den möjligheten?

Evelina sa...

TYvärr finns det bara en småbarnsavdelning, det är ett litet dagis. Tanken slog mig häromdagen också att det nog inte vore så dum idé. Vi får avvakta lite till vi provat oss fram lite. De är också mitt i en stor trotsfas som alla barn och dess föräldrar måste rida ut. Men blir det inte bättre så är det helt klart något vi måste fundera på. Tack för rara ord Camilla! Kram på er!

Vikkan sa...

Det är ju inte säkert att de behöver delas på. Det är som sagt en ganska jobbig fas de är inne i. Det är en fas som alla snart 3:åringar går igenom. Vi föräldrar får helt enkelt rida ut stormen tillsammans med dem.

Men jag förstår att du blir ledsen av att höra att de varit elaka, busiga och inte lyssnar.

Mina busfrön bråkar också, både med varandra och med andra barn på dagis. Men det känns som att det hör till. De lär sig hur man ska bete sig i grupp. De lär sig vem de är, vilken roll de har osv.

Jag tror inte att fjunen kommer må bättre av att vara ifrån varandra men jag är ju ingen expert på enäggstvillingar så gör det som känns bäst för er. Jag tror mycket väl att både Bastian och Milo är sina egna och förstår att de är en egen person.

Ge inte upp, se framåt, det kommer bli en bergodalbana, men ibland är den på toppen och ibland längst ner....! Har vi tur har de slutat trotsa när de fyllt 25.

Många kramar Vikkan, busfröna och magen

Emma med trippeltrubbel sa...

Det där inlägget kunde jag ha skrivit. Samma rapporter här avarje dag vid hämtning. De trotsar, ignorerar vad vi och dagispersonal säger och råkar i luven på varandra.

Nån lösning har jag inte, men de har delat på mina vid matbordet iaf, och försöker dela dem när de gör olika aktiviteter.

Sen är de änglar var och en för sig, precis som dina. Tror våra barn är väldigt lika...
KRam till oss virvelvindsmammor!

Evelina sa...

TACK Vikkan och TACK Emma! Era inlägg värmer så! Stor kram till er alla, Trots att man inte vill att någon ska bråka eller ha det jobbigt, känna frustration över barnen, så känns det bättre att veta att "ok, kanske är inte våra barn helt galna ändå" ;-)
Stor kram Evelina

Anonym sa...

det är en tuff ålder nu. minns att Ebba blev "lugnare" strax efter 3 år fyllda... men hon hade ju ingen att bråka med. DET ÄR SÅDAN SKILLNAD när man har TVÅ BARN I SAMMA ÅLDER!!!

kram till er!!!

Anonym sa...

Dela eller inte Dela ??!!
Vi har funderingarna när det närmar sig "nollan" (jaja, vet om att man inte får säga så men ..)
Undrar om det gynnar barnen?! Eller är det för att vi vuxna, i dessa fall fröknar mm ska få det "lättare" Hemma är dom tillsammans men vi delar våra Kottar ibland både för vår skull som för deras. Ena killen kanske sover hos Mormor & andra hemma o s v...
Om inte barnen verkar lida så varför dela? Kommer det in okontrollerad konkurrans (rätt ord?..) så ska jag VERKLIGEN tänka på att dela dem, men syskonbråk?! Nää det har alla med mer än ett barn, saken är bara den att alla som har tvillingar, trillingar eller fler, deras/våra barn "tvingas" ju vara tillsammans med än syskon = fler intermezzor.
Sen kan de gärna delas när det gäller grupper mm, för att inte jämnföras -- DET gillar inte jag .. De är trots allt TVå OLIKA personern!
Multimamman
(Ursäkta mitt långa inlägg)

Anonym sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Evelina sa...

Ingen fara Multimamman! Jag är tacksam för långa inlägg, tips och era tankar! Det märks att detta är ett scenario som berör många, helt klart värt att ta upp igen då många går i samma tankar.
Kram på dig!