Första och sista gången..

Som jag försöker att gå ut och äta lunch med mina miniarvingar.
En kompis från mammagruppen och hennes lilla kotta, jag och monstret(vagnen)innehållandes mina hjärtegryn,
åkte till Enköping för att göra våra konton lite lättare.
Efter en skötsam tur bland affärer, skulle vi ta tjuren vid hornen och "belägra" ett Lunchcafé, äta själva och låta de våra få lite i magen.
Vi gick till ett som tydligen var "barnvagnsvänligt" då de stoltserar med en skylt utanför att de minsann har skötbord!
bra!
Men det gäller tydligen bara folk med enlingar...
-Hej, vi tänkte äta lite, sa jag.
-så länge ni inte tar för mycket plats.
-öööhh, visst!
Tjenixen vilket välkomnande!
Fattar inte varför vi inte vände direkt??!
Beställde varm macka med sallad.
Gav pojkarna mat var för sig, tyckte det var lugnast så.
Började med att mata Bastian, min mat kom, när jag äntligen var klar med Milo och mission äta själv skulle starta, hade Bastian tröttnat på detta beiga ställe och tyckte det var dax att dra, han gjorde oss och stället varse det, ackompanjerandes av Milo! Lilla Ester klämde in ett solo ibland också.
Min mat och kaffe stod där med endast en rödlöksring mindre på tallriken.
Svetten lackade, pulsen skenade och jag tyckte det var hyfsat jobbigt, för det känns som om man stör alla som sitter och avnjuter sin egna lunch.
In med kidsen i monstret vira in en av mackorna i en torr tvättlapp och ut fortast möjligt med den förlåtande blicken till de övriga gästerna.
Väl ute hinner vi 10 meter och 2 tuggor av mackan och killarna sover..
Som sagt, jag utsätter mig inte för detta igen!
Vad är det för fel på hemmakäk i mysbralla?
Varför ens tro att man kan få komma ut och få ett lite stimuli?
Mackan var inte ens god.
Jag slösade lite dock, och de uppväger ju äventyret :-)