Ja, vi har ju en liten trädgård, med alldeles för många träd på.
Nu är det så att min "föräldragruppskompis-anna":s pappa(jag mötte Lassie dobidoo) är lite av en trädfällare, han var över och vi konsulterade lite om 6-7 träd som ska väck.
Det krävs en kran då vi helst vill bo i ett hus med tak samt ha ett hyffsat helt staket kvar runt tomten.
Kranen lyfter upp träden och lägger det utanför och där tar man bort ris och sågar upp det i mindre bitar, de tar hand om allt! NICE!
Detta kommer innebära att jag slipper leka Ted Åström "plocka kottar" (i lika stor utsträckning) som jag trallar för mig själv när jag gör mattan redo för en frisering.
Vi kommer förmodligen spara en herrejösses massa el under hösten, då lövblåsen går het, jo jag räffsar en hel del också.
Det kommer att finnas ett gäng träd kvar att städa upp efter, men de är ju fina också.
Vi ska också jaga rätt på en "stubbfräsarmänniska" som vi kan donera en slant för utfört arbete.
Denna lilla lyxutsvävning i vår ekonomi känns sådär...
Förra veckan fick jag en söt återbetalning från vår vän skatteverket-Tjihoo!!
Nu kan här göras mer utsvävningar, kanske köpa en motorgräsklippare eller annat upphetsande..
Ringer skatteverket, eftersom jag har en firmabil som jag snällt betalar in skatt för på mitt skattekonto varje månad för att slippa en fet restskatt,
Då visar det sig att det är dessa pengar som de betalat tillbaka! Suck!
De skulle ju bo kvar på mitt konto till nästa år, man skulle tydligen begärt något för att de inte skulle betala tillbaka dessa.
Pengarna fick alltså bara se en skymt av mitt egna kontonr, de är nu utvisade till skatteverket igen.
Åt skogen med gräsklipparen alltså, eller annat kul.
Jag får glatt dra vidare med handjagaren.
Uppdatering om mina bästa skatter: Milo har nu lärt sig att "åla" frammåt.
Båda drar upp baken under sig och står och vinglar, döpluttigt! Väntar med spänning på att få se de första riktiga krypstegen.
Nu när Peter grottat in sig i sin musikstudio igen och matningar får klaras av av mig solo, tar jag oftast en och en, Bastian har mycket kort stubin när sockerdalen åker svarta pisten, alltså inte tid att vänta medan brorsan får en sked imellan.
Lugnast för alla parter, känns annars slående likt en utfodring av djur, snabbt ska det gå, skynda skynda annars kan jag bli utan!
Hej på en stund!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar