Jag hade flutit ner i den ljuva sömnen, då min käre karl väcker mig, inte romantiskt med en smekning eller så.
Han tittar bestämt och väldigt skrämt på mig rakt in i ögonen, sittandes från kanten på sängen.
Han säger viskandes "Ta det väldigt lungt nu, väääldigt lungt..."
"Öööhh..vad? tänker jag yrvaket, men konstaterar att han menar verkligen allvar, det ser jag på
hans stirrande blick som flackar mellan mina ögon och bakom min rygg..
Bakom är ju bara en vägg med en gardin som representerar en sänggavel, vad kan dölja sig där?
Han tar min hand, vad som skulle kunna ha uppfattats som väldigt sensuellt och fint, om man inte sett hans blick..
Han drar mig sakta sakta upp till sittande, stel som en pinne blir jag samtidigt som han säger, "jag vill inte skrämma dig, men ta det väldigt lungt, försiktigt.."
Mina tankar hinner gå till min familj, vad händer nu, kommer jag att dö?
är det en inbrottstjuv, en smal en som får plats bakom gardinen??
kanske rent av ett spöke? eller har Peter fått någonslags feberyra?
Väl sittandes studsar jag upp ur sängen samtidigt med Peter.
- Det är en jääätte stor spindel sittandes ovanför dig i gardinen!
-Jaha...hmmm..
Som en riktig riddare plockar han fram 2000-tals-svärdet"..
vårt lilla saddoverktyg, "de sprakande tennisracket"
Eftersom inkräktaren snabbt smet ner längs gardinen, så slet jag upp gardinen och la den över sängen så Peter kunde få fritt spelrum för sin rond.
Han dräpte den!
Min hjälte, min man!
En nattens riddare liksom!
Peter hade lite sömnproblem och hjärtklappning efter det, så han har inte sovit så bra.
25 grader hade vi på övervåningen, men jag fick inte under några som helst omständigheter ha balkongdörren öppen..
Inkräktaren var verkligen Äcklig, stora tjocka långa ben med tillhörande kropp(10 cm i diameter)
Så jag försöker verkligen inte att förlöjliga Peter här på något vis, men jag var helt övertygad om att det var en verklig fara för våra liv.
Nattens citat: "Ta´t lungt nu, jag vill verkligen inte skrämma dig"
med tillhörande skräck i blicken.
Hej på en stund!
Han tittar bestämt och väldigt skrämt på mig rakt in i ögonen, sittandes från kanten på sängen.
Han säger viskandes "Ta det väldigt lungt nu, väääldigt lungt..."
"Öööhh..vad? tänker jag yrvaket, men konstaterar att han menar verkligen allvar, det ser jag på
hans stirrande blick som flackar mellan mina ögon och bakom min rygg..
Bakom är ju bara en vägg med en gardin som representerar en sänggavel, vad kan dölja sig där?
Han tar min hand, vad som skulle kunna ha uppfattats som väldigt sensuellt och fint, om man inte sett hans blick..
Han drar mig sakta sakta upp till sittande, stel som en pinne blir jag samtidigt som han säger, "jag vill inte skrämma dig, men ta det väldigt lungt, försiktigt.."
Mina tankar hinner gå till min familj, vad händer nu, kommer jag att dö?
är det en inbrottstjuv, en smal en som får plats bakom gardinen??
kanske rent av ett spöke? eller har Peter fått någonslags feberyra?
Väl sittandes studsar jag upp ur sängen samtidigt med Peter.
- Det är en jääätte stor spindel sittandes ovanför dig i gardinen!
-Jaha...hmmm..
Som en riktig riddare plockar han fram 2000-tals-svärdet"..
vårt lilla saddoverktyg, "de sprakande tennisracket"
Eftersom inkräktaren snabbt smet ner längs gardinen, så slet jag upp gardinen och la den över sängen så Peter kunde få fritt spelrum för sin rond.
Han dräpte den!
Min hjälte, min man!
En nattens riddare liksom!
Peter hade lite sömnproblem och hjärtklappning efter det, så han har inte sovit så bra.
25 grader hade vi på övervåningen, men jag fick inte under några som helst omständigheter ha balkongdörren öppen..
Inkräktaren var verkligen Äcklig, stora tjocka långa ben med tillhörande kropp(10 cm i diameter)
Så jag försöker verkligen inte att förlöjliga Peter här på något vis, men jag var helt övertygad om att det var en verklig fara för våra liv.
Nattens citat: "Ta´t lungt nu, jag vill verkligen inte skrämma dig"
med tillhörande skräck i blicken.
Hej på en stund!
4 kommentarer:
Alltså... den var mycket större än den på bilden. Och så ropade den typ, "somnar du så kommer jag äta upp dig"! Klart man måste rädda sin blivande hustru från ondo?
Jag må vara en mes när det gäller spindlar, men jag är bra på annat faktiskt! Till exempel att lära grabbarna hur man rapar "på riktigt" och att ljudligt skråla Indiana Jones-ledmotivet med texten Wee-wa-wa-waaa. Så det så!
det var lite smått roligt. Just sättet du skriver på var riktigt underhållande =)
//Thérèse (FL - Tessulago)
Tack för komplimangen! :-)
Vad glad jag blir, roligt att skriva då!
Hihi, gillade verkligen inlägget.. Blev smått lurad.. Du skriver väldans bra.. Å väldigt vidrig spindel (har fobi för dom där rackarna *urk*)
Skicka en kommentar