Om någon i familjen skulle försvinna.
Det är sådant man läser om, inte sådant som händer en själv. Man vill ju gärna inte ens tänka tanken, för att det är läskigt och det skulle vara en katastrof, så varför sätta sig in i en så obehaglig tanke? Jo, för att man får perspektiv.
Jag tittade på 4:ans "efter tio" då de har tvillingtema denna vecka, där var en mamma med hennes dotter som är tvilling, men tvillingsystern rycktes bort från dem i tsunamin. Jag försöker sätta mig in i situationen, det blir bara tårar i ögonen.
att förlora sitt barn måsta vara de värsta som kan hända. Det är inte ment i den ordningen. Efter programmet kollade jag in bloggtoppen och där hittar jag
denna blogg som en kvinna vid namn Kristina skriver. Hon har två barn,hon och hennes mans hus brann ner i höstas, nu i mars går hennes man bort i en olycka.
Hur mycket olycka kan drabba en familj? Det är så skrämmande.Läskigt.
Detta händer ju runt hörnet. Med detta fenomen "bloggar" så kommer man närmare människors öden, kanske för nära att man tar åt sig och sätter sig in i situationer, närmare än i en dagstidning, där man kanske bara noterar att detta har hänt,ägnar det en tanke och bläddrar vidare.
Det berör så mycket, på ett sätt bra för det får en att inse att verkligheten finns.
Katastrofer händer. Det kan hända någon som står en nära. Det kan hända oss.
I dag ska jag ta hand om min älskade familj på ett bättre sätt än igår.
Jag är så glad att jag har er, Peter, bastian & Milo, Älskar er över allt annat!
2 kommentarer:
du har rätt. blir tårögd av ditt inlägg. utan mina fyra sockerälsklingar är jag ingenting.
Vilket fint inlägg. Det är ju inte precis så att man går och tänker på döden, men ibland slår det ju en hur nära det är. Mellan liv och död. Och vad tacksam man ska vara. Över så mycket. Kram på dig och dina älsklingar!
Skicka en kommentar