Mörkrets månad

Oktober. En sorglig och tragisk månad. Fylld av minnen. Mamma och Mormor förlorade livet denna månad på året och idag är det ett år sedan även min gudmor förlorade sin kamp. Jag tänder ett ljus för er alla i dag.

10-åring lämnades utanför Fyrishov av sin pappa, i kylan "Han spelade för dåligt"

IDIOTI!
Ett lysande exempel på en människa som verkligen förbrukat sin rätt till att vara förälder. Stackars lilla pojke.
Pojken är ca 10 år gammal. Vad tänkte pojken när hans pappa sätter sig i bilen och åker iväg med hans ytterkläder lämnad ute i kylan på en parkering??
Pappan på väg hem till Stockholm, pojken lämnades kvar i Uppsala. "För att han spelade för dåligt.."
Läs mer här om händelsen som utspelade sig i helgen i Uppsala.
En annan pappa till en pojke i laget hämtade honom och körde honom hem, jag vågar inte ens tänka på hur det gick för pojken hemma?
Jag finner inga ord!

Mörker

Jag klarar inte av denna snöfattiga galet mörka årstid.

Klockan 16.22, den 26 november, kolsvart. Det känns som att vara ute och köra mitt i natten, usch vad det tär.

Igår var jag och Milo på begravning. Peter fick hastigt stanna hemma med Bastian då han vaknade med 40,3 graders feber. Jag och Milo bilade ner till Norrköping. En fin begravning för en mycket kär och nu mycket saknad faster som förlorat sin kamp mot cancern. Nu seglar hon vidare på andra vatten. Saknad.

Svårt att förklara om döden..

Har ni behövt förklara om döden för era barn? Hur gjorde ni, vad sa ni?

DU kan göra något!!

Efter att ha läst Rickard Engfors inlägg från idag och kände mig väldigt träffad. Att man bara passivt följer allt elände på håll, man tycker väldigt mycket på sin lilla bekväma kant, men gör man någonsin något?
Så gå in på denna sidan Ecpat, mot barnsexhandel.
Man kan bli stödmedlem, men också sms:a in ett litet bidrag. 

Gör något du med!

Vore väldigt fint om fler kunde göra det där lilla...

Skriv gärna en kommentar här om du på något vis bidragit, vore intressant att se om även detta hjälpte. Kram på er!

SLUT..

Pytt i pann-biten under min fot bryr jag mig inte om. Jag känner den irriterande vid varje steg, men jag skiter i den. Veckan som gick var intensiv med ganska lite sömn. Helgen har varit mer intensiv fast på ett annat vis. Peter har en deadline i dag söndag...natt eller något. Alltså har han bott i studion hela helgen. Bastian gör allt för att få mig att inse vad testing av förälders psyke är. Milo gör allt för att kontra på sitt vis, men är inte lika försigkommen i detta..än. Det är tufft nu.
Man prioriterar normalt sett. Jag prioriterar nu att skita i pytt i pann-biten under min strumpa. Nivå låg.

Lilla mormor

I går Fredag åkte jag och mina systrar till småland. Älskade lilla mormors begravning. Mycket fin. Mormors favoritsång spelades. Väldigt rörande och vackert.
På morgonen åkte vi i tid,trodde vi(5 timmar innan) Det var gigantiska morgonköer, F-N var i stan(då stannar allt), alla smålands traktorer framför oss och med min vanliga "tur" (se detta senast)jo, mycket riktigt för 6:e !! gången under loppet av några år jag blir stoppad att blåsa, så kom vi 4 minuter för sent till kyrkan. Vilken tillställning ska man inte komma för sent till? Jo just det en begravning. Dock ser jag att jag, syster och hennes två barn kommer lite sent än aldrig. Inget att göra åt, men väldigt frustrerande och stressande när man ser tiden man har tillgodo tickar ner på gps:en.
Min systerdotter på 4 år frågade hennes mamma i kyrkan
- om mormor är borta...vad då, får vi en ny mormor då?
-nej, man har bara en mormor, man får ingen ny..
-men...
Så funderade hon och blev lite ledsen. Svårt det där för en 4:a åring att förstå döden, men hon förstod att det inte kommer någon ny gammelmormor. Rörande.

Min krigarmormor

Kära syster, mormor och jag, förra sommaren. Lilla Mormor orkade inte kriga mer, 89 år fanns hon hos oss. Tack Bästa lilla mormor för allt! Minnena finns där, de kan ingen ta från oss.
Det har varit en av de värre veckorna i mitt liv.
Det är en konstig känsla när allt stannar upp för andra, livet tar slut, men allt annat snörrar på som vanligt. Kommer ihåg när min mamma gick bort. Jag tyckte det var absurt att jag satt där på bussen som alla andra resenärer. Den gick sin vanliga tid, affärerna hade öppet som vanligt, människor stressade runt och skolan tuffade på som om absolut ingenting hade hänt, själv hade ju hela mitt liv precis rasat(jag var 16 år då). Jag ville bara skrika rätt ut! Hur sjutton kunde allt bara rulla på..som om inget hade hänt?! En mycket läskig känsla när man är 16 år och man har många andra då värdsliga bekymmer, som just i detta då tedde sig obefintliga.
Som sagt en riktigt dålig vecka, Nu kan det bara bli bättre!

Det blir grabbhelg här hemma, då jag ska arbeta på en fackmässa från tidig Lördag till Söndag kväll, ska bli kul och bra att lägga tankarna på annat. Umgås med kollegor och kunder. Det blir lite av en "gala-kväll" på Lördagen ockå.
Lite dubbla känslor såklart när man också bara vill vara med familjen, just nu.

Ta hand om er därute! Hoppas ni får en grymt fin helg!

Vad har jag gjort för fel?!!!

Ödet, skrattar mig rakt i fejset just nu. Är det så att jag gjort någon något ont? Mormor, älskade mormor har fått en stor stroke. Min älskade underbaraste och roligaste vackraste krigarmormor. Hon är faktiskt allt det där, en mycket vacker gammal dam. Som jobbat till för bara några år sedan som frisörska, hon är 89 år nu, fattar ni 89 år! Har alltid varit mån om sitt utseende och klätt sig så fint. En ståtlig dam, en riktigt stark mormor. Som förlorade ett barn. Kan inte finnas värre saker än att förlora sitt barn. Som jag skrev i går, 17 år sedan min mamma gick bort. En tung vecka.
På väg hem från jobbet fick jag ytterligare ett tråkigt samtal om min hund(som bor hos min pappa och fru sedan ett par månader tillbaka). Han hade förmodligen fått en reaktion i tarmen på något, vad vet jag inte men det såg inte bra ut. För att göra detta kortfattat så beslutet jag tog i måndags om vad som skulle ske på Fredag, gjordes i dag. Allt gick så fort. Han mådde inte bra, min lilla lilla älskling. Han har "jobbat" med mig i 5 år i bilen, sedan med Peter i studion och hemma, sedan varit på semester de senaste månaderna hos min pappa med fru, då Milo visat allergi och vi inte kunde ha honom här. Man kan ju undra varför jag sitter här och skriver om detta helt sjuka scenario som just nu utspelar sig på riktigt, jag tror ju knappt på det själv, men det kallas tydligen livet. Det är tur jag har min starkaste Peter!




Min lilla älskling, du var den bästa av alla!!!

Ett försök till sorgbot med lustigheter

I mitt egna liv tog jag idag tag i det som jag inte vill ta tag i, telefonsamtalet till veterinären. Vill inte sätta ord på det. I ett sorglöst försök att tro att det inte kommer att ske om jag inte skriver det här. Ska begrava mig i jobb hela helgen.
Lämnar det bara så.

Peter vabbade idag. Båda småtrollen förkylda, men på bättringsväg. Peter var en huslig man och tog tag i den enorma tvätthögen jag påbörjat och flaggat för. Han tvättade min nya VITA tröja med den nyinköpta blå hysteriska-grod-pyjamasen. Vet inte om det låg en genialisk baktanke från hans sida med detta drag, jag är inte så lättlurad, jag inte. Sorry hjärtat!
Denna vabb-dag har tydligen varit den längsta dagen i historien för hans del då gudagåvan levererades hem till vårt hus, färdats från Bronx i new york via Philadephia via Köln via Langenhagen i Tyskland via Köpenhamn via Bromma och slutligen hit! Gudagåvan är en låda på exakt 83 cm x 35 med rattar och knappar på, tillverningsdatum, håll i er nu :1984-88 en Oberheim xpander. My god säger jag. My god! säger det lilla barnet på 38 år som näst intill studsar som en 5 åring på julaftonsmorgon.
Skitdyr, säger jag. Superväl investerade pengar säger det 38-åriga barnet. Förklaringen (Peters egna införsäljande ord..är att det ger inspiration och glädje att ratta fram mer levande ljud),denna förklaring köper jag. Detta är alltså en synth.
Denna låda med rattar har alltså stått på bänken hela dagen och enligt Peter bara skrikit efter att få bli inkopplad. Väl hemkommen fick jag alltså kasta mig innanför dörren, så att han kunde gå ner med gudagåvan till studion och väcka denna nästan k-märkta skapelse till liv. Vi lägger ju helt klart pengar på olika saker.

Kämpig vecka

Har tagit ett beslut om min/vår hund idag. Ett svårt beslut, men jag är illa piskad att bara ta det. Har dragit på det länge nu. Vem har jag försökt att lura, jo mig själv och mina känslor över detta beslut som jag inte velat ta. Känner mig som en jäkla bödel. Hade han mått bättre hade jag nog krigat på lite extra för att hitta ett nytt hem, men nu är inte så fallet.
Nog om det, vill bara skjuta undan de tankarna. Skaffar man sig ett djur, skaffar man sig tids nog också en sorg.

Bastian är mycket bättre i sina lungor idag, natten var minst sagt slitig. Peter var uppe 4 ggr mellan 23-01, jag var uppe 4 ggr fram till 03.30 då jag gav upp och gick upp med Bastian , vi tittade på bilarna och läste bok, slumrade i fåtöljen i 2 timmar sedan la vi oss igen. De sov ialllafall till 07.30. skönt!
Var på Underbarabarn-mässan/husmässan i Älvsjö, handlade liten present till min kompis som precis fått barn, samt lite kläder till pojkarna SÅ KLART! Även två st "flytdressar" till badhus-besök eller nästa sommar. Varsin "kameleont" tröja med stjärnor, att bäras av stjärnor.

Varsin hysterisk grod-pyjamas..peter tycker väl inte att dessa hör till de finaste pyjamasarna, men jag tycker de är söta och pojkarna gillar grodor så..

Hittade denna fina bild på två av de tre vackraste jag vet!

Inspirationen är tyvärr inte på topp, men jag kommer tillbaka!

Fel pappa eller mamma till barnen..

Vaknade av väckarklockan istället för barnen..eller Peters lite snälla buffande när jag inte fattade vad som lät..05.00, tidigt till och med för fjunen. Nu lämnar jag hemmet, om 1h och 20 minuter går flyget till Gbg, framsidan kallar vissa det, inte jag, men Gbg är ganska ok ändå.
Nu till seriösare saker, hittade en sida: http://saknadebarn.blogspot.com/
Klicka HÄR för att komma direkt.
Något som pågår i för mig tysthet och med alldeles för lite medel till att hjälpa dessa förtvivlade mammor och pappor. Barn som förts bort av sin förälder, där den andre står näst intill handfallen.
Jag blir upprörd av detta. Jag vill bara hjälpa till att sprida detta med min lilla blogg i etern för att få upp ögonen på ett problem Sverige har som jag varit ganska ovetandes om.
All styrka till dessa föräldrar.

3-ÅR!!

Peter och jag "firar" 3 år idag. 3 år sedan vi blev ett par!
Har jag sagt att vi träffades via spraydate? förmodligen har jag det, men jag innehar ju ett guldfiskminne, kan ni tänka er..spraydate! jag hade så mycket förutfattade meningar om "sådana" sidor. Men så fel jag hade, jag fann ju guldklimpen, som jag förmodligen aldrig hade mött annars.
Varken peter eller jag är väl några blygisar som bangar en fest eller att vara sociala med vänner, så hur svårt kan det vara att träffa någon? Men "någon", var ju inte det vi sökte, vi fann varandra och fick världens underbaraste familj!

Älskar dig peter!

Det är lite jobbigt nu..

Det är det här med min lilla hund. Det är så svårt, att bli helt nöjd.
min dröm-matte/husse till honom ser ut så här:
En som älskar hundar och som "kan hund".
En som är ledig hela dagarna.
En som haft liknande hund förut.
En som INTE förmänskligar honom.
En som älskar att vara ute i naturen.
En som tillgodoser hans behov av hjärnaktivitet.
En utan barn.
Helst bo i hus med tomt i förorten/landet, med skogen i närheten.

Jag har inte fått någon respons på mina kontakter förrän i dag. Vi(en mycket trevlig kvinna) ska träffas nästa vecka. Hon uppfyller mer eller mindre(vad jag vet än) alla önskemål utom det sista.
Vi får se hur det går, vi ska i alla fall träffas. För mig är detta det svåraste beslutet jag kommer att ha fattat. Jag kastar mig i famnen på denna person för att hon är den jag fått ett gensvar på och för att hon lät bra. Jag har än inte satt ut annons eller dyl, känner inte att jag vill det än. Vill gå på rekommendationer och via kontakter. Men tänk om jag förhastar mig!? Kanske finns det någon där alla önskemål uppfylls...?
Jag maler, maler och maler i huvudet. Jag menar, Vad har jag för val?, jo antingen annan ägare eller veterinären.
Då skulle ju de flesta självfallet säga "annan ägare" självklart!, och det tycker ju jag med.
Jag har sommaren på mig, då denna tjej inte kan ta honom förrän efter(om hon är rätt för honom och vice versa).
MEN, om jag nu skulle välja "fel" ägare för honom(någon som inte uppfyller alla önskemål), kanske blir det då ett mindre bra fortsatt liv för honom. Bara för att jag så innerligt vill att han ska få fortsätta jordelivet, då är jag ju egoistisk.
Egoistisk för att jag inte vill handskas med mina egna känslor vid en avlivning.
Men är det inte också egoistiskt av mig att tro att han inte kan få det bättre någon annanstans än hos oss?
Förlåt för ett virrevarrigt inlägg, men det återspeglar ganska bra hur det ser ut i min hjärna just nu.

En utmärkelse!

Jag fick en utmärkelse!
Av Kristina.
Vanligtvis, när jag fått utmärkelser...ja, det är verkligen inte så att de haglar in, men jag brukar jag inte lägga in dem här. Inte av nonchalans, jag blir väldigt glad, men det är bara ett val jag gjort.
Men när bloggar med andra ord dess skribent berört mig, som verkligen får inverkan och stor eftertanke till de verkliga katastroferna som kan hända en själv.
Då vill jag gärna lägga in den här, förhoppningsvis berör de fler och får någon annan att se ljusare på sin egen situation.
Jag har många många goa rara läsare som jag skulle vilja skicka denna utmärkelse vidare till men idag väljer jag att hylla min underbaraste vän FIA (annorlunda barn, annorlunda liv), som har det jättetufft nu.
Hon är en grymt rolig, intelligent och stark person precis som Kristina.

vänner..

Jag har haft besök av min gamla vän Jenny och hennes två rara barn.
Rara Jenny!
Jag saknar mina gamla vänner väldigt väldigt mycket.
Vi var ett gäng som gled ifrån varandra när det uppstod ändrade familjeförhållanden.
Inte att vi var osams eller så, men det bara blev så. Sedan flyttade jag från kommunen.
Man får lite flashbacks från gamla tiden, och vips befinner man sig i nostalgins magiska värld.
Usch vad jag saknar dem!

Tänkvärt..

Tänk om allt bara rycktes ifrån en.
Om någon i familjen skulle försvinna.
Det är sådant man läser om, inte sådant som händer en själv. Man vill ju gärna inte ens tänka tanken, för att det är läskigt och det skulle vara en katastrof, så varför sätta sig in i en så obehaglig tanke? Jo, för att man får perspektiv.
Jag tittade på 4:ans "efter tio" då de har tvillingtema denna vecka, där var en mamma med hennes dotter som är tvilling, men tvillingsystern rycktes bort från dem i tsunamin. Jag försöker sätta mig in i situationen, det blir bara tårar i ögonen.
att förlora sitt barn måsta vara de värsta som kan hända. Det är inte ment i den ordningen. Efter programmet kollade jag in bloggtoppen och där hittar jag
denna blogg som en kvinna vid namn Kristina skriver. Hon har två barn,hon och hennes mans hus brann ner i höstas, nu i mars går hennes man bort i en olycka.
Hur mycket olycka kan drabba en familj? Det är så skrämmande.Läskigt.
Detta händer ju runt hörnet. Med detta fenomen "bloggar" så kommer man närmare människors öden, kanske för nära att man tar åt sig och sätter sig in i situationer, närmare än i en dagstidning, där man kanske bara noterar att detta har hänt,ägnar det en tanke och bläddrar vidare.
Det berör så mycket, på ett sätt bra för det får en att inse att verkligheten finns.
Katastrofer händer. Det kan hända någon som står en nära. Det kan hända oss.
I dag ska jag ta hand om min älskade familj på ett bättre sätt än igår.
Jag är så glad att jag har er, Peter, bastian & Milo, Älskar er över allt annat!

Jobbat..

Idag har jag jobbat, jobbat och jobbat, ni vet med ett sådant arbete som man kan förvänta sig en lönespec från.
Inte jobbat, jobbat och jobbat med barnen i hemmet.
Även om det kan vara mycket slitigare psykiskt.
Jag har stått och pratat hund och kattfoder på en mässa i Kista.
Kul! kul att få väcka den delen av hjärnan till liv igen liksom.
Man får en lite grötigare substans mellan öronen när man "går hemma".
Ringrostig-Ja.
Trött i benen-Ja.
I morgon blir det hemma med kidsen igen, men på Måndag blir det tillbaka till mässan och prata lite mera.
Jag hann hem och säga godnatt till klimparna i allafall.
Underbart när man kommer innanför dörren och de kommer emot en leendes, med armarna ut och vill kramas!
Tårar i ögonvrån, lite rörande!
Älskade ungar!!
Kram på er.

Panelgardiner

Egentligen känner jag bara för att krypa ner under täcket och vakna upp om en vecka eller något. Nu är det så mycket tragiska saker som haglar ner över min kära släkt, framförallt min älskade faster och gudmor, Nu får det fan i mig vara nog!
De som lyser upp min tillvaro i allt detta är ju Peter och småkornen, Peter uppskattar dock inte panelgardinens användningsområde lika mycket som Bastian gör, Älskade unge!

Hoppas jag kan glädja någon!

Party-möte?

Milo har fått sin 5:e lilla flinga! Grattis mitt lilla glin!
Peter drullade hem vid 03 i natt, snäppet "sötare" än förra veckan det var "möte", jo det kallas tydligen så.
Han skulle berätta..1 2...och för säkerhets skull 3 ggr vad som hänt under mötet och kvällen.
Jag föreslog att vi kunde prata idag istället, han skulle ha lättare att få ur sig och jag skulle garanterat hängt med bättre i svängarna,han köpte det och somnade som en liten bebis.
Det "hemliga" mötet var ok, det blir lite jobb för honom nu,
får återkomma om det senare.
Efter det "hemliga mötet"...mötte Mauro scocco upp och partajjade med dem,kul!
Mauro scocco lyssnade jag på en del när jag var yngre liksom.

Morgonen startade med ett besök vid mammas grav.
Trots Peters bakfylla insisterade han på att följa med,
STARKT tycker jag.
Du är bäst Peter!
Jag fick ta ner bilrutorna vid fler tllfällen för att barnen och jag skulle få normalt syre i våra lungor om man säger så.
Mamma har i år varit borta lika länge som jag fick ha henne hos mig(16 år).
Saknar henne såklart!
Det gick fort när hon gick bort,ett par tre dagar från kärnfrisk till borta.
Tomt.
Massor med saker man velat säga men som man inte tänkte på just då.
Även om det känns läskigt och obehagligt,tänk dig tanken att din mamma, pappa eller din käresta skulle försvinna för alltid i morgon -
Vad skulle du vilja ha sagt till den personen?
Säg det idag!
Man kan omöjligtvis ha något att förlora på det.
Låter kanske drastiskt och klyshigt men saker och liv kan ta en helt sjuk vändning otroligt fort.
Oj,vad djup detta blev, men men ibalnd talar känslorna.
Hoppas ni får en superskön helg!
Kram kram.