Luringen...
Ibland är fjunen så rara mot varandra och delar med sig av saker, ibland ska de bara ha den andres sak, bara för att. Idag fick de vindruvor i ett plastglas var. Milo stoppade in alla på en gång, alltså var hans slut medan Bastian hade halva muggen kvar, Milo smyger ner handen i Bastians glas och Bastian blir alldeles galen. Jag försöker på ett pedagogiskt? sätt att förklara för Milo att man inte bara tar från någon annan. Att man frågar först. Jag frågar då Bastian om Milo kan få ta en. Bastian tittar på mig och håller fram sitt glas, jag uppfattar det som ett "ok", Milo tar en till, jösses så fel jag uppfattade Bastian... Han fick ju inte under några som helst omständigheter ta en vindruva till. Han fick ett litet "rart frispel", ink. tårar och knökade fort fort in ALLA resterande vindruvor i sin lilla mun, bara för att.
En del av utvecklingen, och underbart att beskåda och få vara med om med tvillingar i samma fas!
2 kommentarer:
Gräset är alltid grönare på andra sidan staketet...
...eller varför inte
maten är alltid godare på den andres barnstolsbricka.
fattar inte hur ointressant den egna (exakt lika dana) maten kan vara jämfört med syskonets i stolen bredvid? misstänkte väl att det inte var ett unikt scenario hemma i vårat kök.
..så jäkla söta smågrabbar ni har.
-tobiasl
fnissar igenkännande.
Skicka en kommentar