Det är det här med min lilla hund. Det är så svårt, att bli helt nöjd.
min dröm-matte/husse till honom ser ut så här:
En som älskar hundar och som "kan hund".
En som är ledig hela dagarna.
En som haft liknande hund förut.
En som INTE förmänskligar honom.
En som älskar att vara ute i naturen.
En som tillgodoser hans behov av hjärnaktivitet.
En utan barn.
Helst bo i hus med tomt i förorten/landet, med skogen i närheten.
Jag har inte fått någon respons på mina kontakter förrän i dag. Vi(en mycket trevlig kvinna) ska träffas nästa vecka. Hon uppfyller mer eller mindre(vad jag vet än) alla önskemål utom det sista.
Vi får se hur det går, vi ska i alla fall träffas. För mig är detta det svåraste beslutet jag kommer att ha fattat. Jag kastar mig i famnen på denna person för att hon är den jag fått ett gensvar på och för att hon lät bra. Jag har än inte satt ut annons eller dyl, känner inte att jag vill det än. Vill gå på rekommendationer och via kontakter. Men tänk om jag förhastar mig!? Kanske finns det någon där alla önskemål uppfylls...?
Jag maler, maler och maler i huvudet. Jag menar, Vad har jag för val?, jo antingen annan ägare eller veterinären.
Då skulle ju de flesta självfallet säga "annan ägare" självklart!, och det tycker ju jag med.
Jag har sommaren på mig, då denna tjej inte kan ta honom förrän efter(om hon är rätt för honom och vice versa).
MEN, om jag nu skulle välja "fel" ägare för honom(någon som inte uppfyller alla önskemål), kanske blir det då ett mindre bra fortsatt liv för honom. Bara för att jag så innerligt vill att han ska få fortsätta jordelivet, då är jag ju egoistisk.
Egoistisk för att jag inte vill handskas med mina egna känslor vid en avlivning.
Men är det inte också egoistiskt av mig att tro att han inte kan få det bättre någon annanstans än hos oss?
Förlåt för ett virrevarrigt inlägg, men det återspeglar ganska bra hur det ser ut i min hjärna just nu.
6 kommentarer:
Fiiiina Foster!!
Förstår ditt dilemma... det är inte lätt. Du får flytta på killarna istället ;-) neeej, skojja bara!
Ett tips. När jag flyttade från Mora hade jag 3 stycken hästar. Vi ordnade nytt boende till dem men först på foder i ca 6 månader o var o hälsade på ett par gånger under tiden o såg att de hade det mkt bra! Visst, ibland skulle det kännas bättre att bryta direkt o slippa påminnas om det man saknar men jag garanterar dig att det är inte lättare att gå o fundera heller... o inte kunna ta kontakt.
Om hon (/den som sedan har turen att få Foster att bo hos den) är rätt kommer du att må någorlunda bra efter "utvärderingstiden" om du sett honom må bra där flera gånger.
En riktig djurvän skulle heller inte se detta som konstigt, förklara att du skulle inte ens försöka hos en människa du inte litar på, det handlar inte om det, det handlar om kärleken till din älskade vovve.
Bara ett tips... o tummarna är kramade för att personen är perfekt!
Kram på dig!!
Usch vad mycket vånda och tankar hit och dit... jag skulle ha blivit helt knäpp om jag stod inför samma dilemma. Hoppas det klickar med den här kvinnan.
Följ din magkänsla vad gäller att "välja" ny husse/matte. Ta inte första om det inte känns bra. Det finns fler. Men känns det bra så är det ju bara att köra på. Och att hålla kontakten under en prövoperiod där du har rätt att ta tillbaka hunden om han inte verkar må bra kan vara bra.
Känner så igen ditt resonemang. Gick igenom precis samma sak. För oss slutade det ju tyvärr med vetrinären (men vår hund var dels njursjuk och hade seriösa problem med rädsla/aggresivitet) och man klarar att ta sig igenom det med även om det inte är kul (speciellt inte höggravid och en vecka innan tjejerna föddes). Men innan det ska gå så långt finns det massor med hjälp att få också. Det finns en hel del organisationer som hjälper till att omplacera hundar. Gjorde som du också sökte själv först men efter ett tag/när jag kände mig redo började jag också leta efter hjälp. Jag hade kontakt med flera av organisationerna där hundfrämjandet var de som jag hade mest kontakt med och som jag tyckte gjorde på ett bra sätt. Vi träffade några möjliga nya hussar/mattar genom dem men tyvärr ingen som "var rätt".
Lång kommentar. Vill egentligen bara stötta och hjälpa så gott det går genom en skärm och kanske ge något litet tips på vägen.
Kram
Tack snälla rara ni, för stöttande ord och bra tips!!
Det är mycket värt, när tankarna snörrar i 200 och man knappt vet ut eller in, så ä'r det på något sätt skönt att folk "förstår" ens dilemma.
Tack! Massor med kramar!
Ett litet ps, min hund heter "Foster" efter ölen, uttalas alltså "Fåster" inget annat. Lätt att tro att han heter något helt annat..
:-)
Foster, ja just ja, det kan ju få en att tänka på annat men jag tänkte bara "fåster" så jag började fundera på vad du menade med din kommentar. :-)
[i]interesting, i will come back later on[/i]
Skicka en kommentar