Sorgligt..
Våra fjun, änglar underbaraste diamant-barn är bitande sådana. Det har hänt några gånger men långt imellan. Vi trodde att det är sådant som händer i stundens hetta, det var nog bara en engångsföreteelse...
Igår kväll tog Bastian en mycket åtråvärd plastsked från Milo, han svarar med att bita honom under ögat på kinden. Stackars Bastian har nu ett märke som en liten blåtira under ögat och tandmärken under det.Bastian försökte bita mig i handen när jag försökte sätta på honom hans skor i morse
Peter förvarnade förskolepersonalen i morse att detta hade hänt, också för att ge en liten förklaring till varför det ser ut som vi slagit det stackars barnet.
Vad händer under dagen, jo Milo hade försökt att bita Bastian återigen!
Förskolefröken hade sagt åt honom på skarpen.
Vad gör man?? Självfallet säger vi åt honom ordentligt att detta är FEL. Vi försöker sedan ge "bitaren" så lite uppmärksamhet som möjligt över det som skett, uppmärksamheten har vi givit till den bitne.
Tänk om han biter på ett ställe där det kan bli seriösa skador eller om han biter någon av de andra dagisbarnen!!?
Jag tycker det skulle vara obehagligt själv om jag visste att det fanns barn på deras avdelning som bet mina barn. De andra barnen kanske blir rädda för dem om detta nu skulle inträffa. Personalen sa att ett sådant beteende brukar försvinna när barnen börjar att prata....våra uttalar ju än så länge bara begynnelsebokstäver i princip så det kan ju ta väldigt lång tid det här!
Det märks att bitandet kommer i ren frustration.
VAD GÖRA? Någon som har haft eller har barn som bits och har bra erfarenhet av hur man bäst går till väga?
Detta är nog ett av de större problemen som vi känner oss lite handfallna på.
2 kommentarer:
Usch vad trist med bitbarn. Mina små har ännu inte börjat bita, men jag bara väntar, för de pratar väldigt lite,för att säga inte alls tom. Storebror däremot hade en kort bitperiod nu i somras vid närmare tre års ålder.
Det handlade som tur är bara om ett par dagar innan det "gick över" så några bra tips och råd har jag tyvärr inte. Vi kanske inte handlade rätt, för vi skällde duktigt på honom varje gång, och sen ignorerade honom till förmån för den bitne, och han slutade snabbt. Fast han var ju betydligt äldre.
Hoppas de ger sig snabbt!
Hej
Hemskt med bitandet, man kan ju undra var de fått det ifrån? Det är ju knappast nåt de sätt att man gör hemma.
Mina grabbar är 8 månader nu och tar Rasmus saker från Hampus så blir Hampus arg och tar tag i Rasmus och biter han med sin tandlösa mun. Nu är det rätt gulligt när han gör det, blir ju bara blött av dregel. Men vi försöker ju stoppa det redan nu.
Det är svårt, men lite i taget så kanske de ger sig. De märker ju att det gör ont.
Lycka till.
Skicka en kommentar