tisdag 13 oktober 2009

Uppdatering Bastian & Milo


Bastian och Milo-fjunen har nu blivit hela 20 månader lite drygt.
Bastian är mer lik Peter och Milo mer lik mig till sättet,trots att de är enäggs påpekar folk att Milo även är mer lik mig till utseende och Bastian mer lik Peter. Bastian är fortfarande sedan födseln den tyngre av dem..ca 12 kilo..inte lika noga med det där med längd och vikt som man var tidigare när man sprang på alla bvc-besök.
Milos favoritord är: "Oj oj","Aj aj" eller "maammaa" de senare uttalas ofta som om han vill ställa en fråga efter, men det kommer liksom inte så mycket mer utan han tjatar vidare på samma ord..maammaaa..maammaaa..maammaa.
Bastians favorituttryck är nog att härma helikoptern "ta-ta-ta-ta" och härma oss i största allmänhet. Mycket pladder på båda.
Språkutvecklingen har gått frammåt sedan de började på dagis. Dock inga klockrena uttryck förutom "mamma", "pappa" "oj" "tut-tuut" "Tack" och "aj".
De försöker verkligen att uttrycka sig och säga orden man frågar efter, dock kommer oftast bara 50% av ordet ut om ens det, i alla fall två av bokstäverna i ordet.De förstår ju väldigt mycket man säger till dem. De känner ju igen och kan peka ut många saker och människor på foton och i böcker.
Favoritsyssla hos båda är utan konkurrens, klättring. Att krypa in på omöjliga ställen, helst 17 gånger trots att de fastnat på stället 5 ggr innan. Om de sedan hittar en toaborste att kasta lasso med är bara en bonus för dem. Bläddra i fordonsböcker, köra runt med diverse bilar går ju också hem. Sno saker från varandra hör också till en av dagsverken som måste avbockas.
Jag ser lie mer av avundsjuka hos dem nu än förr, lite av besvikelse om man sitter och tittar i en bok med den ene, den andre är naturligtvis välkommen han med, men man ser att han nog hade velat haft mamma för sig själv och inte dela med brorsan. Något man hela tiden slits med är ju rättvisan. För sjutton jag står ju och räknar köttbullarna i tallrikarna åt dem! Att sedan Bastian bara äter upp alla makaroner och gladerligen donerar ett par av sina bullar till Milo, gör ju vår tro om rättvisa ingen rättvisa..
Dock kanske ett köttbullescenario kan ha mer att hämta om några år när de kan räkna själv, vad vet jag. Men man vill ju vara rättvis.

3 kommentarer:

Annelie sa...

Sitter och småler för mej själv när jag läser ditt inlägg!! Kan tänka mej vad jag har att vänta... Fast med 2 tjejer...

Kramen

Sofia sa...

:-)
Söta

Music By Bengtsson sa...

Läste på SVT att Mannen din fått med 2 bidrag.... STORT STORT GRATTIS!!