Måste börja med att tacka för alla kommentarer på förra inlägget! Märks att detta inte är ett imaginärt scenario hos oss småbarnspäron, Tack! Vi är normala!
I dag ska lilla familjen plantera oss på tomten med varsina arbetshandskar och idel kraft. Alla utemöbler, grill och diverse sommarattiraljer ska bäras ner i garaget. Hösten är här. Barren och löven har en inbördes tävling om att få ligga i centrum. För dagen leder barren, så själva lövräfsar-helgen får infinna sig längre fram i höst. Denna bild är för ca 1 år sedan, våra rara ungar i en lövhög.
Känns skönt att vi har återgått till 4 medlemmar i familjen efter ca 2 veckor av resande hit & dit för både Peter och mig. Barnen har återigen klivit in i en enorm utvecklingsfas-"Fel-kläder-fas" är den mest uppmärksammade och påtagliga. Den som ger mest diskussioner. Det roligaste i utvecklingsfasen just nu är kommentarerna och små funderingar som ploppar upp ur intet. Förstår att dessa blir ännu fler och mer ju äldre de blir.
Ett dilemma hos tvillingar är när det blir ojämnt på ett eller annat vis. Svårare i denna ålder att förklara varför, eller svårare för att de ska förstå rättare sagt. Vi försöker ju alltid att ge dem samma saker, liknande saker,lika mycket osv. Det är nog inget unikt med tvillingskapet, men har man äldre syskon går detta att förklara.
Igår följde Bastian med Peter för att köpa hem pizza. På vägen upp för vår lilla backe till huset viftar och stoltserar han med en klubba "Bastian har köpt klubba!!" ropar han till Milo som står och vinkar glatt till resten av familjen. Shit tänker jag och förutsätter att Peter även tagit en klubba till Milo. Bastian hade fått denna klubba av pizzabagaren och det faller sig inte att då fråga om en till. Milo frågar ju självfallet efter sin klubba och undrar varför han inte fått någon. "Ja du lilla hjärtat, det var så att du inte följde med till pizzerian denna gång.." svårt för en 2,8 åring att köpa detta svar. Ingen idé.
Klubbdiskussionen var ett faktum. Förhandlingen kunde starta. Pizza först och sedan rota i godislådan efter en klubba till..fanns ingen.. Gaaahh.."Ok om ni får en glass efter maten så tar vi klubban i morgon lördag?" Förslaget klubbades igenom, alla glada och nöjda! Små små saker kan vända upp och ner på humöret. Denna gång gick det vägen. En härlig fredagkväll blev det, utan klubba.
3 kommentarer:
Ååh det här känner jag igen! Mina tvillingtjejer är nu 4 år och det är minst lika noga med "likadant" fortfarande.. Man försöker ligga steget före (på vår pizzeria vet de att vi har twins så vi får alltid med oss två klubbor, oavsett om ett/båda/inget barn är med :) och tjejerna får spara dessa till lördagen..) men man kan inte förutse allt.. Ibland är det tröttsamt helt klart, speciellt när de är superduperensvisa och man själv inte hittar de där bra utvägarna..
Kram på dig!
Läser förtsättningsvis dig blogg med stor behållning. Härligt lövfoto på smågodingarna.
Glädje i en ny vecka!
Mysigt det låter :)
Spanar runt på fler som föräldrabloggar och använder bloglovin. Så lämnar ett spår här också. :)
Skicka en kommentar